Hemlös – Med egen blogg

Marianne ! Ja en sak är vi överens om.  Det är att viktigt att ungdommar fångas upp i tid, innan dom hinner komma in i ett allvarligare missbruk eller andra hemska saker som idag hotar ungdomen. Jag tänker då på sådanna saker som inte fanns då, du eller jag växte upp.  Och kom ihåg, det gäller alla ungdommar. Inte bara barn till missbrukare.

Du säger att jag haft och har det fruktansvärt jobbigt. Ja mina föräldrar var i det närmaste absolutister.

Min fosterfar drack två till fyra gånger per år. Vid s.k släktträffar. Min mor drack säkert någon gång av dessa tillfällen, men jag har alldrig sett henne berusad. Inte ens salongsberusad. Ingen av dem rökte.

Du har rätt i att jag hade det fruktansvärt jobbigt när jag var barn.  Men som tur är, så är jag född klok och har kunnat tänka själv, så länge jag minns.

mina föräldrar var definitivt inte bra för mig även om de var nyktra människor och allt såg snyggt ut på utsidan. då min mor var ensamstående då jag föddes fick jag naturligtviss en barnavårdsman som alla fick på den tiden 1955.

Jag undrar var fanns de då? De som ska se till att barnen har det bra osv.  

Numera är jag så pass gamal, att jag inte bara kan tänka, utan även får bestämma själv. Jag är 55år och vet vad,  jag behöver.

Fast det är inte och har inte varit helt gratis. Det har kostat mig både blod, svett och tårar som man brukar säga. 

Anledningen till att jag berättar detta för dig, är den, att du verkar hata socialbidragstagare.  Därför vill jag tala om för dig.

Under de senaste 22åren, har jag endast erhållit socialbidrag, vid ett enda tillfälle. Det var för ca 10 år sedan.  Jag fick hyra och uppehälle för 14 dagar, sammanlagt 8000kr. Detta bidrag är jag mycket tacksam för. Jag ser det inte som självklart att kommunen ska ställa upp och försörja mig.

Förutom dessa 8000kr har jag fått två månadslöner på 5500kr netto under dessa 22 år. Du säger att det är och varit synd om mig. Fast du saknar medkänsla med mig, för ditt jobb har gjort dig hård.

Bland det absolut värsta jag vet,  är när människor tycker synd om mig. För mig är det absolut inte synd om!

Det finns många, många andra som det är mer synd om.  Jag har haft turen, att blivit utrustad med en hjärna att tänka med och dessutom, har jag haft turen, och fått förmågan att använda den på ett riktigt sätt. Det är därför jag lever idag.

Så du kan sluta hata mig, för att jag är bidragstagare för det är jag alltså inte. Jag får heller alldrig hjälp om jag söker hos någon fond, kyrka eller liknande. 

Visst jag har jag haft det tufft, men istället för att bli hård och bitter.  Har mitt liv gjort mig ödmjuk och förstående inför andra.

Så beklaga inte att du inte har någon medkänsla med mig. Det är jag tacksam för.

Jag är lessen för din skull. Om du haft ett arbete som gjort dig hård osv jag undrar vad det är för arbete.? Tycker inte sånna arbeten borde få finnas.

Fast det glädjer mig att du fortfarande är intresserad av oss på Situation Stockholm. jag skulle bli mycket glad, om du en dag kanske kunde ändra

dig och se oss alla  som offer för omständigheterna. när jag säger att jag skulle bli glad då menar jag . Jag skulle bli glad för din skull Marianne!

Du skrev förut allt gott till dig Ulrika. Jag fick då en stark känsla av, att du menade det. Och jag önskar dig allt gott Marianne!