Hemlös – Med egen blogg

En god vän gick ner o la sig på isoleringen idag. Han hade varit här rätt länge och vi hade blivit ganska goda vänner. Det är ju så när man trängs ihop flera stycken på en liten yta att man till sist lär känna varandra ganska bra. Man lagar mat ihop, man tränar och spelar kort ihop. Det blir att man går rygg mot rygg för att förenkla det lite. Man snackar om det mesta o delar med sig om det är något man behöver ventilera. Han var duktigt less på det här stället och jag förstår honom. Jag har varit här i 2 månader och jag är duktigt trött på det här stället han har snackat länge om att lägga sig på isol för att till sist få komma härifrån. Det är väl kanske inte den utväg jag skulle välja men han har suttit 2 år redan och har 1 o 1 halvt kvar att göra innan han blir fri. Själv hoppas jag att snart få komma till Täbykåken då jag har sökt mig dit och anstalten har gett sitt samtycke. Min vän däremot hade ju inte samma tur som jag. Han hade sökt många ställen men fått avslag på vartenda ett. Det blir i alla fall tomt på avdelningen nu när han försvunnit. I alla fall för mig.

Kan bara hoppas att han får det bättre på nästa ställe han kommer till och att han inte behöver vänta allt länge. Det är inte så kul att sitta lång tid på isoleringen.

Nåja sånt är livet. Men fan det är trist att han försvann.

                                                    Kram

                                                               Patte