Hemlös – Med egen blogg

Lackade ur nu på morgonen på en av Plitarna här på Kåken!

Jag är ju städare på avdelningen och min uppgift är att vara kvar ensam på avdelningen och fixa så det e rent och snyggt överallt.

Så jag sa till att Pliten skulle låsa upp till rummet där datorn står då det runnit läsk på på golvet från en sopsäck som det är tomburkar i!

Vet ni vad han kläcker ur sig? Det ska vara låst där på arbetstid!

Men jag ska ju städa där sa jag. Nä det får du göra mellan 7 och 8 på morgonen. Du kan ju för fan inte begära att jag ska städa då sa jag.

Vilken jävla dåre!

Jag har betalt för 3 timmar och resten av tiden måste ju ses som fritid. Då ska väl för fan datarummet vara öppet.

Vad fan gör det om jag när jag e ensam på avdelningen sitter vid datorn efter jag har skött mina uppgifter? Fy fan vad löjligt. Så jävla lågt. Lägre än Glocalnet, faktiskt.

Är det bättre att jag ligger på rygg och kollar å tv istället. Det är ju liksom alternativet.

Det är ett riktigt stolpskott jag pratar om. Han fick en hink med piss över sig för ett par månader sen av en intagen. Jag kan förstå det. Jag menar så här: varför måste man skapa konflikter i onödan. Jag jobbar 7 dagar i veckan från 8 till halv 7 varje dag även om jag inte jobbar 8 timmar så är städjobbet ett service yrke som innebär att jag städar undan när det behövs.

På fritiden så är vi 20 gubbar som ska samsas om datorn. Jag har 30 timmars betald arbetsvecka som är utlagd å 7 dagar, jag har 11 spänn i timmen på vardagar och 15 på helgerna. Jag ser det som terapi för mig att skriva. Det är ett sätt att hantera ilska, sorg och rastlöshet speciellt. Billigare än en psykolog i alla fall. Det är ett som är säkert. Troligen effektivare också.

Sen kom han två timmar senare när de visiterade på andra sidan så grabbarna fick gå över på min sida under tiden och låste upp och sa nu kan du städa där.

Troligen fick han de andra plitar mot sig.

Jag tror dom hörde när vi började bråka. Jag sa ju sanningen i alla fall. Att han va dum i huvudet!

De e inte ofta jag lackar ur på personalen, men jag har inte mått 100 sista veckorna pga rättegång och sorg över farsan och brorsan mm.

Jag tycker det e skönt att skriva av mig mina tankar men det föder ju också ett mående som inte alltid är positivt.

Men jag kämpar på.

                              Livet går vidare för man e ju en krigare.

                                                                                            Ha en bra dag

                                                                                                              Kram Patte