Hemlös – Med egen blogg

Jag tror att en mening med mitt liv kanske är just det att dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser så att andra kan ta del av dom. Det kanske är av den anledningen som jag alltid har velat skriva. Jag tror på Karma och såna saker. Jag är ingen ond människa även om jag inte alltid är så rolig att ha som ovän. Jag kan vänta väldigt länge innan jag tar min hämnd, men det beror också på att jag idag måste vara 100% säker på att jag har rätt, och om det tar tid att vara säker å den saken så får det ta tid. Jag vet att jag gjort en massa fel i mina dagar och sårat och skrämt vissa med mitt beteende och mina handlingar. Det beklagar jag faktiskt. Vad jag egentligen skulle vilja göra är ju att få mitt metadon och en lägenhet och en stabil grund att stå på och i slutändan kanske föreläsa och hålla föredrag om mitt liv och mina erfarenheter.

Gärna jobba med ungdomar och på något sätt kanske göra något som får några att inte vandra samma väg som jag har gjort.

Det är en av de saker livet går ut på tror jag. Att dela med sig av det man vet och av sina erfarenheter. Lära andra det du kan och lära av andra. Begå misstag, inse sina misstag och brister och berätta om dom för såna som är i färd att begå samma misstag.

Att komma till insikt om hur man kan låta bli att göra samma misstag om och om igen.

En av anledningarna till att jag skriver på bloggen är ju att det funkar som en sorts terapi för mig. Som jag sagt förut så trivs jag i mitt eget sällskap, vem är då mest lämplig att vara min Psykolog?

Jo, jag själv naturligtvis. Det är ju bara jag själv som vet hur jag mår och vad jag behöver hjälp med.

För mig känns det bra att sitta och minnas när jag skriver och att på något sätt sortera upp mitt liv lite i taget minnas lite här och där och lägga till en fundering eller en analys när det finns behov av det.

Tror jag hade varit en bra psykdoktor. Det är ofta jag som fungerat som familjens psykolog även om jag många gånger skapat många problem så har jag också löst en del under åren.

Jag har ganska bra minne också och sinne för detaljer. Det är därför jag många gånger kan komma ihåg datum eller summor väldigt långt efteråt. Sedan är det ju så att ju mer jag skriver om mig själv desto mer kommer jag ihåg.

För mig funkar i alla fall bloggen som en ventil för mina känslor och som en kanal till mina minnen.

Det är nog en av de stora anledningarna till att jag mår bra av att skriva. Sen att jag vet att många uppskattar min tankar gör ju sitt för mitt ego, det med naturligtvis.

Om jag inte visste att ni läste det jag skrev och oftast uppskattade det så fanns det inte lika stor anledning att hålla på o blogga, eller hur?

Det är ni där ute med era kommentarer som är de verkliga psykologerna för det är vad ni tycker som känns viktigt för mig att ta till mig.

Tack för att ni finns därute allihop, både goda och onda. Om alla vore likadana så vore väl livet jävligt trist. Det tycker i alla fall jag….

                                                         Patrik