Tjena!
fredag, 9 april, 2010 by Patte Öhrn6 april
Jag saknar verkligen att kunna logga in och skriva direkt till er som läser min blogg då och då. Nu gör jag vad jag kan i alla fall för att visa att jag inte glömt er. Så allt som läggs in går via Jenny på tidningen. Så det blir ju en liten fördröjning så att säga. Men huvudsaken är ju att jag får säga det jag vill så ni kan läsa det nu och inte om ett halvår.
Drömde konstigt för ett par veckor sedan. Drömde om folk som var döda med levande i min dröm. Inte så konstigt att de var levande i drömmen, hade ju varit konstigare om de bara låg som gamla lik. Det konstiga var att jag drömde tre nätter i rad om olika personer varje natt och alla var döda. Verkar som om de var och hälsade på liksom. Det började med att jag drömde att jag och min pappa var ute och åkte bil. det var en riktig rishög vi åkte i och den var krockad både bak och fram. det jag minns mest var att ha sa att flera gånger att dom inte släppte in honom däruppe! Jag trodde då i drömmen att han menade adressen vi var på väg till. Så här i efterhand är jag inte lika säker på det. min pappa blev mördad för 3 år sedan och saken är att han själv begick ett mord en gång i tiden. Han dömdes för dråp men jag vet hur allt gick till och han hävdade i alla år att han inget mindes utom sista gången jag träffade honom då jag plötsligt frågade honom om han verkligen inget mindes, Det är väl klart att jag minns sa han, jag minns allting. Det var enda gången vad jag vet som han faktiskt erkände att han mindes det som hände en gång i början av 70-talet. Poängen jag försöker komma fram till är den här: mördare kommer inte till himlen. Kanske var det det han menade när han sa det han sa i min dröm. Jag har haft sanndrömmar förut, bland annat när jag var drogfri och vi väntande våra dotter. Det kanske var en sådan dröm det var. vad tror ni?
Kram Patte
Tjena Patte
Peter här, på Situation Sthlm. Har läst dina senaste blogginlägg. Tycker det känns som att du mår ganska bra under omständigheterna. Tror det är sant som du säger; ett break kan göra jävligt gott ibland, även om det sker i Kriminalvårdens logi. Hoppas du kan fortsätta så här. Även på utsidan. Om det är din ambition. Det vet jag ju inte såklart.
Jag tänkte lite på det du skrev om drömmarna. Tycker det känns som att dom hör ihop med nykterheten och tillvaron på anstalten. Jag kanske har fel, men livet du lever där ute ger ju inte så mycket tid för eftertanke och reflektion. Nu känns det däremot som att du landat hos dej själv lite grann och börjat bearbeta nånting; både undermedvetet, i form av kommunikativa drömmar på nätterna, men också i vaket tillstånd, eftersom du väljer att skriva om det. Jag ser mitt drömmande jag som en polare, en nära vän, som ibland är jävligt jobbig, men ofta har alldeles rätt. Värd att lyssna på, helt enkelt.
Det där med din bror… det var tråkigt att höra, det visste jag inte. Beklagar. Och jag beklagar även din pappa. Jag tror dock varken på Gud, himmel eller helvete. Tror inte på den sortens domar efter döden och att man – för att man haft ihjäl någon – skulle förvägras in i paradiset sen. Tror mer att himmel och helvete är det som finns här på jorden, kring våra liv och i oss själva. Och om man gjort något dumt, nåt oåterkalleligt, så får man försöka leva med det – och dessa minnen är fan straff nog. Sen är det läge att få vila ut. Tycker jag.
Ta hand om dig.
//P.
av Peter 10 april, 2010 kl 17:43Hej Patte
av Mia 13 maj, 2010 kl 10:27Dig har jag bara träffat några gånger, Jimmy några gånger…haha Bobba massa gånger… Din pappa många många gånger. Tänker ofta på Lasse. Den ”Gud” och Himmel jag tror på vänder oss aldrig ryggen utan det är bara vi själva som isåfall vänder den ryggen….. Helevetet det är här på jorden o sen kommer vi ”hem” igen när vi lärt oss det vi skulle denna gång. Så tänker o tror jag iaf. Lasse är helt klart på andra sidan mitt bland massa vackra damer. *s* // Mia