Hemlös – Med egen blogg

6 april (igen)

Avslutade lite väl snabbt mitt förra inlägg men blev lite störd pga av visitation på avdelningen. Dom har ju inte så mycket att göra plitarna som jobbar här, måste vara kul att rota runt bland folks grejer flera gånger i veckan. Nåja nog om dom nu. Psyket är en lustig grej. När jag var på behandlingshem hösten 93 ett par månader efter att min äldsta bror Jimmy tagit livet av sig så mådde jag inte så bra och då han och jag stod varandra närmast så gav jag mig själv lite skulden för hans självmord. Eller för att jag inte lyckades hindra det. I alla fall läste jag mycket om nära döden upplevelser och att lämna sin kropp mm under den här tiden. Jag sökte väl en del svar och hade faktiskt precis innan haft så att säga liveversionen av den sanndröm jag nämnde i förra inlägget. Jag kanske var mer öppen för intryck under den perioden. I alla fall så experminterade jag lite med självhypnos och liknade. En natt så drömmer jag mig tillbaka till en grej som hände när jag var runt 10 och det var i skolan i Salem. jag gick in i grupprummet och folk lekte svimmningsleken som gick ut på att ta 10 djupa andetag och sedan pressade en ut luften genom att ta tag bakifrån och resultatet var att man svimmade av. Jag vaknade och såg klassen stå och titta på mig. jag hade inte skänkt det här en tanke på ungefär 15 år förän jag upplevde det i drömmen igen. Skillnaden var i drömmen att när jag gick i däck och ranlade ihop på golvet så blev det inte svart utan jag hamnade i kapprummet en 7-8 meter bort, jag ser alla stå i en ring pch titta på något och säger vad gör ni? och går fram och ser mig själv på golvet. Då vaknade jag ur min dröm. Men det var ingen drömdröm utan mer som ett minne som fanns i mitt undermedvetna som antagligen tyckte det var en bra idé att visa  att jag kunde släppa den biten. Att jag redan hade varit med om det. Det fick i alla fall mig att släppa den biten av mina funderingar.

Jag tror att vårt undermedvetna kan både få oss att minnas och inte minnas tils vi är redo att hantera allt. Hade jag haft det minnet från jag var 10 år hade jag nog inte levt idag. det är vad jag tror i alla fall. När jag fick uppleva den händelsen igen så var det för att jag sökte svar på frågor jag bara själv hade svaren på och svren fanns i mitt undermedvetna. jag tror att det jag såg i drömmen var på riktigt. Antagligen fick jag hjärtstillestånd en sekund eller två. jag var nog död en liten liten stund. Men sen gick väl reservkraften igång och allt började funka igen.

jag vet inte, men det är vad jag tror. Det är ju inte underligare än att farsan kom och hälsade på i en dröm. Synd bara att han inte sa vem som mördade honom. Det hade varit en dröm värd att minnas.

Kram Patte