Angående att sitta inlåst
onsdag, 21 april, 2010 by Patte ÖhrnFick brev idag från tidningen och märkte att det blivit en massa diskussioner angående att jag sitter inlåst på Mariefredsanstalten just nu! Nu är det faktiskt så att jag har hållit på i flera år att försöka få mitt metadon men pga att jag inte har haft någon bostad plus att jag inte har en adress i Stockholm så får jag ingen hjälp för jag är skriven i Kramfors har metadonremissen i Sundsvall och vill bo och har vistas i Stockholm sedan juli 2007. Så tro för fan inte att jag bara kan släntra in på soc eller liknade och få en behandling bara för att jag vill det. På en avgiftning så får jag inte komma in för jag har ingen planering eller ingen som vill stå för kostnaden för mig. Tro för fan inte att jag väljer att sitta inlåst hellre än att vara ute?
Ni fattar inte hur det är på kåkarna idag med alla gäng som finns överallt. Bandidos här och Black Cobra där och La Familia där med och längst ner på skalan står idag vi som har ett missbruk i ryggen. Ha en dålig dag och säg fel sak på fel sätt så får du stryk om du har tur. Har du otur så kanske du blir ett Miffo eller får en kniv i dig.
Visst det kan vara skönt att äntligen få tända av när man hamnar på häktet och veta att nu blir jag i alla fall drogfri då jag inte har haft den möjligheten på något sätt när jag varit ute. Då har jag inte fått någon hjälp. Jag har aldrig sovit på ett natthärbärge i Sverige. Vet ni varför? Det är ingen som vill betala. Det är min krassa verklighet. Så döm mig för fan inte om ni inte vandrat i mina skor. Hur många skulle inte vara arbetslösa om inte såna som jag fanns? Alla häkten och fängelser, socialassistenter och alla som har och driver behandlingshem, sjuksköterskor mm mm. Listan kan göras lång.
Idag är det inget kul att sitta på kåken. Det är så svårt att ha kontakt med anhöriga mm. Att få till ett telefontillstånd tar en månad och då godkänns bara Telia hemtelefon.
Du får bara röka på promenaden som är en timme per dag. Jag e för fan snart 42 bast och jag får inte röka när jag vill längre. Jag väljer inte de jag sitter med. Jag har ingen talan och bara skyldigheter.
Nu är jag personligen en överlevare och jag blir accepterad av 99 % av de jag stöter på härinne. Men jag ser också dagligen folk som får packa och gå ner till isoleringen för småsaker.
Så du som säger att det här är ett hotell fixa en volta och hör av dig när du suttit oskyldig ett par gånger också vilket jag faktiskt har gjort under årens lopp bara för att jag är jag. Rättvisa gäller inte för mig för jag döms på gamla meriter och är inte trovärdig i rättens ögon.
Tro för fan inte att jag väljer att sitta på kåken eller att gå på heroin. Jag visste inte vad jag gav mig in på när jag var yngre. Men en sak ska ni veta! Min dotter går inte i mina fotspår i alla fall. Jag har gått i farsans och han gick i sin pappas.
Så trenden är bruten, hoppas jag. Jag hoppas det i alla fall.
Jag sitter på kåken och skriver det här ska ni veta. Jag skickar allt per brev till tidningen och jag har aldrig tjänat en spänn på min blogg! Så ni som uppskattar att läsa vad jag skriver och inte dömer mig som person bara för att jag har min akilleshäl som heter heroin och inte har något fallskärmsavtal att luta mig mot när jag blir gammal.
Jag har inte ens något socialt skyddsnät
Fortsätt gärna läsa, för jag kommer fortsätta att skriva. Det är för eran skull som jag skriver för det vore tråkigt att kasta bort en massa tid ingen nytta.
Den tid som gått får du aldrig tillbaks men den behöver ju inte ha varit helt bortkastad!
Alla har rätt till en åsikt!
Men döm mig inte när du inte känner mig!
Kram
Patte
det är väl inte så att man inte förstår att en gång gjorde du ett fel val i livet i ungdomligt oförstånd! Men man reagerar häftigt på att trots alla försök till hjälp du fått både med lägenhet, pengar och samtal har du ialla fall valt brott och droger!!? Om och om igen, du är ju ingen ungdom längre och du har en dotter som har behov av sin pappa!!? Och detta att genast gapa om samhällets fel och bidrag indragna osv… Och tydligt skrev du att det var skönt att sitta inne ett tag och du det ska INTE VARA NÅT ROLIGT ATT SITTA INNE Hälsningar fr outsidern
av marianne 21 april, 2010 kl 09:31När gjorde Patte fel val menar du, Marianne? När han valde fel föräldrar? När han valde att hans pappa skulle missbruka amfetamin? Bara att orka skriva bloggtexter i en så ohyggligt utsatt situation som den hemlöse missbrukarens är tamigfan en bragd. Det är så lätt att sitta i en varm lägenhet, utan att vrida sig i abstinensplågor, och snacka om val. Ser du verkligen inte att de hemlösa kämpar som djur varenda jävla dag enbart för att överleva? Att tända av kräver professionell hjälp, och det är mycket svårt att få som det ser ut i dag. Och merparten av narkomaner påbörjar sitt missbruk som mycket unga. Ska en fjortonåring, uppvuxen bland knarkare, omgiven av knarkare, besitta sådan övermänsklig mognad att hon/han tänker: ”Nej, nu ska jag sätta på mig öronproppar så att jag inte hör hur pappa slår sönder mamma i rummet bredvid, och så ska jag studera min matematik och samhällskunskap så att jag har en vettig utbildning i ryggen och inte behöver tära på samhällskroppen när jag blir vuxen!”
Är du vuxen, Marianne? Har du varit rädd någon gång? Har du haft dödsskräck? Har du hackat och skurit i dig själv? Har du hatat dig själv?
Livet är inte så jävla svartvitt att alla människor hela tiden strävar efter sitt eget bästa. Det är väldigt svårt att tycka om sig själv och göra konstruktiva saker för sig själv om man inte vågar tro att ens föräldrar finns där för en när man växer upp. Att straffa unga människor i den situationen, att vara blind för deras utsatthet och tycka att de ska rycka upp sig och skärpa till sig, är att skapa en gigantisk samhällskatastrof. Din människosyn är tio tusen gånger mer frätande för samhället än en heroinists sketna källarinbrott, det garanterar jag.
Vi kan inte bygga om världen och det mänskliga psyket så att de ser ut som du tycker att de borde se ut, Marianne. Vi behöver se verkligheten som den är – och bland annat ser den ut så att unga människor är sköra och behöver fångas upp av en insiktsfull vuxenvärld när den närmaste omgivningen inte orkar. Det är vad vi behöver koncentrera oss på, alla vi som är vuxna och trygga. Inte att sitta och kärringgnälla på fyrtiotvååriga heroinister som försöker överleva. Ursäkta de hårda orden. Nej förresten, jag ursäktar mig inte. DET SKA INTE VARA NÅT ROLIGT ATT SKRIVA DUMHETER PÅ INTERNET, om du trodde det.
av Ethel de Medeiros 21 april, 2010 kl 21:30Du skriver otroligt bra , jag tappade orden och tårarna var svåra att hålla tillbaka.. Fortsätt skriva Patte!
av Ida 23 april, 2010 kl 12:13Som sagt..jag brukar inte tappa orden till att skriva annars , men du berörde mig!
Stor kram!
Ethel!Ja jag hör dig, (det är inte bara käringgnäll) jag har en hel massa erfarenheter, inte egna förstås, men genom alla samtal och möten med olyckliga människor som berättat sina historier så har jag mött få som verkligen VILL slita för att bli drogfri och börja arbeta med något som hjälper till en bättre ekonomi eller orkar bry sig om de barn de skaffat till världen!! Men de som orkat göra det har all lycka i världen! Bara det att du
av marianne 24 april, 2010 kl 17:22är så aggressiv gör att jag tror att du börjar tvivla själv, ta och läs Susanna Alakoskis bok ”håpas du trifs bra i fengelset” Gör inga fula personliga på- hopp nästa gång please
En sak till, jag är den första som ställer upp på att vi måste fånga upp alla olyckliga barn till missbrukarföräldrar i tid, men hur gör vi då,när det här samhället har blivit så kallt och lärare och grannar tiger, kanske av rädsla eller av bekvämlighet. Det återkom många till, i sina berättelser, att ingen vuxen SÅG hur de hade det och varför gjorde de inte det?
av marianne 24 april, 2010 kl 17:32Om det är någon som gör fula personliga påhopp så är det väl du, Marianne. Jag kan bara hålla med Patte i det han skriver i sitt senaste inlägg.
av Ethel de Medeiros 28 april, 2010 kl 12:44Min systers man kunde varit Patte!! Hennes barn behövde extra resurser för att klara livet, hon själv äter dyra värkmediciner och antidepressiva och det får hon leva med medan hennes ex tar ”semester” på kåken och äter upp sig påhejad av tanter som ALDRIG fattat något av det livet. Jag är en sk ” sos kärring” och blir väldigt arg när vissa kör med sina gråtvalser om hur hemskt de haft det samtidigt som DERAS barn far lika illa
av marianne 28 april, 2010 kl 15:42