Hemlös – Med egen blogg

Nu är klockan strax före 9 och jag ska dra iväg om ett par minuter för jag ska träffa en kompis och sen vid 11 ska jag träffa en jornalist från utbildningsradion som jag mötte på en julfest på julafton o han ville då interjuva mig ang hemlöshet mm. Nu hade han sett min blogg för jag har tappat telefon o han med så nu ska det bli av. men för att återgå till i morse, Är det någonstans i mitt liv som jag varit lycklig o hade kunnat dö med ett leende så var det när jag o min dotter pratade utan ord hela dagarna. Jag kände hur nära det var i morse att jag tappade allt o bara började storgråta inne på 7-11 på Sveavägen kl 7 på morgonen. Glöm det. Jag drog direkt och tänker inte låta någon se mig börja gråta nu, börjar jag så kommer jag aldrig att sluta. På allvar alltså. För 10 år sen så blev det så, grät o grät i flera dagar. Varför? För allt o för inget.  Jag skulle så gärna börja kommunicera med min dotter igen. Det är så mycket jag bara kastat bort som jag sagt o lovat o sen inte ringt för jag inte vågat stå för att jag är feg som inte stoppat o tagit tag i allt o gjort som man ska. Nä ut o knarka o in på kåken, 3 dagar med min dotter borta i 7 månader 2 dagar med min dotter 3 år på kåken osv..    Fy fan vad hon har fått lida,  Förlåt Vännen.   För det jag gjort o inte gjort..

Nu börjar jag gråta på riktigt, jag skriver senare idag, kram patrik