Hemlös – Med egen blogg

Det är lustigt hur vissa saker kan påverka en? Hur en människa jag aldrig sett eller pratat med kan göra så att  jag  mår bra genom att skriva ett par rader på en dataskärm. Man inser inte hur vissa saker påverkar folk runt omkring  sig och hur deras reaktioner på vad jag gör i sin tur får mig att må, känna , tycka och tänka på ett visst sätt. Jag tänkte aldrig på hur det jag skriver på min blogg kunde påverka folk? Jag funderade inte på det när jag satte mig första dagen och började skriva. Sen när jag berättade om min relation med min dotter så insåg jag att jag faktiskt kan påverka folk genom att skriva, Jag har alltid närt vissa förhoppningar att skriva en bok om mitt liv, även kanske om sånt som bara är fiction men det är mycket jag varit med om som jag skulle vilja dela med mig av. Jag är 40 år gammal och har levt med missbruk och kriminalitet sedan jag var 10. Jag har suttit i fängelse många år bla annat för ett postrån där jag påstås ha bundit 10 personer, för detta är jag dömd mot mitt nekande. Om jag var eller är skyldig till detta är egentligen inget som är viktigt idag eftersom jag är dömd och har avtjänat mitt straff. Jag har suttit med många så kallade kändisar, suttit o spelat kort med dom,tränat och ätit tillsammans. Min äldsta bror tog livet av sig, jag hade kanske kunnit hindra detta, men i slutänden så hade han antagligen gjort det ändå? Det får jag aldrig veta? Min Mamma dog i cancer när jag satt på Tidholmsanstalten och jag fick gå på begravningen i Handbojjor. Är det något jag tror någon vill läsa om? Vet inte? Bryr mig inte heller egentligen då jag i första hand tror att jag skriver för min egen skull. Det blir en sorts terapi för mig. Ett sätt att sörja och bearbeta sånt som jag egentligen aldrig tagit tag i. En möjlighet att gå vidare och att kanske kunna dela med mig något till min omgivning som dom kan ha något sorts utbyte av. Min Pappa blev mördad för snart 2 år sedan, Han bodde utanför Sundsvall i en liten by som heter Gnarp. Någon har skjutit honom i ryggen som jag har uppfattat det, att han är skjuten det vet jag. Jag har fått såna uppgifter att jag är ganska säker på att det var i ryggen. Han var Amfetaminmissbrukare och sålde väl lite i mindre skala. Han var en av mina bästa vänner. Det tog mig hårt att han dog på det sätt han gjorde och att ingen är dömd eller gripen för det gör att det är som ett stort öppet sår i själen på mig då jag aldrig kan vara säker på varför? då jag har mina teorier. Det värsta  med hela den grejen är väl att jag helt plötsligt var misstänkt? Dom började tro att jag hade skjutit min egen far i ryggen. Jag kan aldrig beskriva hur det kändes när jag insåg att dom kunde tro att jag skulle göra en sådan sak? Som tur var så befann jag mig i skåne, i Trelleborg när detta hände och det fanns det ingen tvekan om. Jag hade hållt till i skåne och Köpenhamn i närmare 2 månader då och hade inte detta hänt är chansen stor att jag fortfarande varit kvar där nere. Vem dödade då min pappa? Jag tror jag vet svaret men frågan är om jag någonsin kommer att få det bekräftat.? Ett tag trodde jag det, idag är jag inte lika säker på den saken. Jag brukar ha rätt i mina slutledningar och tyvärr så har världen gått miste om en väldigt duktig polis i mig som jag tror att jag hade kunnat vara om omständigheterna varit annorlunda. Min Pappa sköt ihjäl sin egen bror när jag var i 3-4års åldern, i självförsvar sägs det? Detta fick jag veta av min styvmor när jag var 13. Var det självförsvar eller var det mord? Jag är nog den enda människan på jorden som vet svaret på den frågan. Är det någon annan som är intresserad av att få veta vad som hände den dagen? Kanske, kanske inte. Hur det än är så har jag varit med om mycket, sett mycket, gjort mycket och hört en jävla massa under mitt 40 åriga liv. Jag har ju som jag sa tidigare en del att berätta, Det här med att skriva som jag gör nu är nog den största chansen för mig att sätta mina drömmar och förhoppningar om att skriva om mitt liv  och berätta sånt för er som tyvärr annars aldrig kommer att berättas. Det vore synd, Jag har vänner som är döda idag som jag gärna vill berätta om, min flickvän under de första 4 åren av mitt heroinmissbruk, Marie som ligger begravd ett par meter från min mor på kyrkogården i Nynäshamn. Vi började med Heroin tillsammans. Hon dog av en överdos 1999. Vem var hon och vad har hon betytt för mig? Varför har jag börjat dela med mig av allt detta? För att ni ger mig den trygghet genom era kommentarer som jag så väl behöver. det stöd jag får av att någon är intresserad av att läsa om mina tankar och känslor går inte att beskriva. Det finns ingen psykolog som kan ge mig det ni ger mig.  Modet att att öppna garderobsdörren på glänt och låta liken komma upp i dagsljus. Jag vet att jag behöver gå igenom vissa delar av mitt liv och det jag gjort och upplevt för att bli en tryggare och stabilare människa och ta tag i all ångest och skuld som finns inom mig för att kunna göra avslut på vissa kapitel för att jag ska kunna öppna nya kapitel i mitt liv som innehåller sånt som förhoppningsvis inte kommer vara att sova i trappor och ta droger dagligen, Utan jag vet att jag är på väg att förändra mitt liv. Det går inte på ett par dagar eller veckor utom det handlar om en livslång förändring Som jag kanske själv inte kommer att se på samma sätt som min omgivning kommer att göra. Så än en gång. Tack för att ni bryr er om att läsa vad jag har att dela med mig om. Kan jag ge er något genom att berätta om mig själv så gläder det mig, men jag gör det här för att jag känner att det hjälper mig att gå vidare i mitt liv och att utvecklas känslomässigt. Det är ni som gör detta möjligt genom att ni faktiskt tar er tid att läsa vad jag har att dela med mig om. Tack för ert stöd. Kram Patrik