RÄDSLA
lördag, 4 februari, 2012 by MarinaRÄDD JAG ÄR RÄDD….???….
JAG som bott ensam på mörka skumma ställen..
alldeles ensam i husvagn….
har aldrig varit rädd
nu är jag rädd för att bo ensam…
… i lägenhet..
Vad beror det på ???
Jag vågar i alla fall
Först för mig själv, erkänna min nya rädsla
Och NU nu erkänner jag även för er
om någon lyssnar, kanske som ett sätt
att kunna tackla min rädsla
Kanske det hjälper om jag pratar om den,
KARIN trodde det hon jobbar här där jag ”bor”.
Hon tycker jag ska tala om för soc om min rädsla.
Vilket blir svårt, även om det gäller mitt boende
och mina katters liv…
För en annan rädsla jag har det är att visa mig svag inför andra ( definitivt för soc )
Jag tror andra ser mig som en mes en tönt, men jag är stark för jag är ett självmordsbarn som överlevt , eller kanske jag bara var rädd för att dö, vem vet och vem bryr sig . Här är jag ialla fall vid liv om man kan kalla min tillvaro för det…
Ta mig fan jag är faktist jävligt stark, när jag tänker efter.
För med tanke på hur mycket skit som jag ätit genom åren så är jag fortfarande densamma nu som igår.
fast idag är jag kluven och idag är det första gången på länge som jag fattade en penna och skrev i ett block och det gör jag för jag har ingen egen dator och trots att jag har svårt att finna ro. och just nu har jag en stund med mig själv , för en stund ingen stress ingen oro om bostad och döda katter , liksom döda vänner ÄLSKAR ER LIKA MYCKET SOM JAG SAKNAR ER…
Reijo min Reijo hoppas du är med mig – jag vet bebis du är med mig hela vägen till 100%
MITT LIV I IRONI
MITT LIV ÄR EN ÄNDA STOR IRONI
NU VET JAG ATT JAG KAN,
NU KAN JAG FÅ ETT BÄTTRE LIV
NU…. NU NÄR INGENTING FINNS KVAR…
MITT LIV I IRONI…
Å jag letar nu efter något nytt att leta efter för jag har letet efter något att leta efter…
ps. det var bruno k. öijer och jag…
puss och kram från sol

Marina, jag förstår och känner igen din rädsla. Plötsligt ska det ”ordna sig” och du får en lägenhet!!! Jag är helt säker på, fast jag inte känner dig, att du kommer att klara det också, du har så mycket i bagaget och jag tror du lärt dig lika mycket av det, så du och katterna får det bra till slut. Jag tänker på dig!
av Marianne 5 februari, 2012 kl 12:21Vad kul att du har börjat blogga, ser fram emot att läsa mer av det du skriver. Du är stark och jag önskar dig all lycka med lägenhetsboendet. Kram Sofia
av Sofia 6 februari, 2012 kl 17:37Jag är också ett självmordsbarn som har överlevt. Jag tycker du skriver bra och glöm inte att hur svårt livet än är så finns det hopp.
av Bea 12 februari, 2012 kl 12:59