Funderingar i natten
söndag, 8 mars, 2009 by Maria UrdinKan inte släppa tanken på, hur korkade en del människor är. Nu när vi börjat bli ”definierade”, slår tanken mig plötsligt: om en definierad hemlös sover under en buske på Östermalm, har han/hon en högre definitions-status, än en som sover i Tantolunden på söder? Och om en hemlös avstår från att försöka få tak över huvudet och i stället fryser ihjäl på en parkbänk, har han väl gjort en välgärning, för han/hon har hyfsat till statistiken…. En plump mindre i välfärdsprotokollet. Har blivit kontaktad under den senaste veckan från flera håll och blivit tillfrågad att vara med i diverse projekt om hemlöshet. Med syfte att utreda och DEFINIERA vad hemlöshet innebär! Och med syfte att än en gång fläka ut mina högst privata känslor och angelägenheter, med frågor som t.ex. ”hur känns det att vara hemlös”, ” varför blev du hemlös”, ”hur får du dagarna att gå”, ”vad tycker du att man ska göra åt hemlösheten”, etc. Jag har ställt upp ett hundratal gånger på dessa ”projekt” vid det här laget, svarat på i stort sett samma frågor, och tycker härmed att nu får det räcka. Jag är färdigprojekterad och dessutom färdigdefinierad. Jag anser, att tidpunkten har kommit, när det är dags att sluta ställa dessa frågor till oss, och i stället ställa dom till ansvariga politiker. Det sorgliga är dock, att ni inte kommer att få några vettiga och konkreta svar, för då måste man först erkänna att problemet existerar! Om man skrev in i lagen, att samtliga politiker på alla nivåer, innan dom får sina förtroendeuppdrag, måste tillbringa ett par månader som hemlös och kämpa dag för dag på våra villkor, då kanske det skulle bli en förändrad attityd. Men det kommer tyvärr aldrig att ske.
Hej!
Åh, vad glad jag blir Maria. Du har helt rätt! Jag har ett annat ”problem” en hemlöshet, men jag är så förfärligt trött på projekt där man förväntas ställa upp i timmar med egna erfarenheter utan ersättning. Samtidigt som pengarna som finns slösas på utredningar där folk som redan är etablerade och har ett hyfsat levene får betalt för att tala om vad alla nära sitautionen redan vet. Inombords önskar man att pengarna satsades på dom små verklighetsnära insatserna som kan göra en stor skillnad i människors liv.
Makthavare borde få lägsta soc-normen och inget mer. Dom har ju meningsfullt och givande arbete att få tillfredställelse av. Då skulle dom också inse hur samhället ser ut för dom med mindre tillgångar och därför fatta beslut med dessas intressen i bilden.
Men mest blev jag glad för du skriver så härligt.
av Noor 8 mars, 2009 kl 18:05Den blomstrande “hemlösaindustri” vi har i Sverige idag, är ett praktexempel på kapitalismens och dess underhuggares girighet.
I den viljelösa debatt som pågår om våra hemlösa medborgare, som mer handlar om “vård” än om den bostadsbrist som råder på billiga hyresrätter.
Bostäder som gör att människor inte dagligen vräks av de ständigt ökande boendekostnaderna.
Men våra politiker, tjänstemän och frivilligorganisationer sitter i knä med nappen i mun på kapitalet och håller de monetära systemen uppbyggda runt våra hem/bostadslösa igång för sin egen överlevnads skull.
Ett urholkat argument för att hemlösheten inte kan lösas, är att den är så komplex. Det komplexa i denna fråga är att regeringen, kommunen, frivilligorganisationerna har olika definitioner på vad en hemlös är, utifrån hur bidragen för att hjälpa hemlösa fördelas.
Om vi istället använder oss av Socialstyrelsens definition, de som får i uppdrag av regeringen att sammanställa hur många hemlösa människor vi har i landet. Då räknas bara de hemlösa som haft kontakt med en myndighet eller någon organisation relaterad till hemlöshetsfrågan under en mätvecka, där den senaste siffran visade 17800.
Använder vi istället forskning under samma definition som socialstyrelsen använder sig utav, då visar det sig att bland annat drygt 400 000 unga i Sverige saknar en egen bostad. Bland dem är småbarnsföräldrarna en växande andel, där totalt saknar 46 000 unga föräldrar ett eget boende enligt bostadsforskare Sven Bergenstråle.
Vidare säger Bergenstråle: Att det är en anmärkningsvärd utveckling och ett allvarligt samhällsproblem. Åtta av tio unga vill ha en egen bostad, men allt färre lyckas få det. Det är brist på hyresrätter i storstäderna och många har inte råd att köpa ett eget boende.
Hur kan vi som har ett tryggt hem att gå till, vara medlöpare till att hyrorna ideligen kan höjas och att våra nybyggen inte är att tänka på för allt fler människor i vårt samhälle på grund av allt för höga inkomstkrav. Allt detta på grund av att våra politiker och tjänstemän inte följer vår grundlag, där det står inskrivet att bostadsbeståndet ska tillgodose varje medborgares “rätt till bostad”.
För det kan väl ändå inte vara meningen att våra mindre bemedlade människor eller de som har svårt med tilliten till samhället och/eller inte själva förmår att klara av samhällets allt hårdare krav på oss som individer ska slängas ännu längre ut ur det?
Och där ska sedan självgoda människor förtjäna sina smutsiga pengar på att vi dagligen kastar ut ny föda åt dem.
av Rolf Nilsson 18 mars, 2009 kl 18:30