analus

måndag, 28 februari, 2011 by Karin Nilsson

 de flesta  har ingen livsglädje för de e så rädda för sej själva det är ett problem.det andra gänget har ingen ordning på det samhälleliga för de orkar vågar inte ta plats på sitt eget sätt det är ett problem.man ordnar in sej i en av dessa två, å tycker att den andra sidan e dum i huvet.. enklast så… e som ett tyst inbördeskrig där den livsglädjerädda sidan svälter ut den samhälleligarädda sidan som tjuvar tillbaka va de behöver å båda håller sej väldigt upptagna med detta för att slippa se hela bilden.. så allt blir så komplicerat ingen kan lita på någon annan, med rätta, för alla bara försvarar sin rätt att slippa nedstiga till vade nu e man vill slippa..  så ja lägger jag ner .

by Karin Nilsson kl 15:45 9 kommentarer

9 kommentarer

  • Intressant tanke. Dock en fråga. Det kan läsas som att medlemskap i det ena gänget utesluter att man även helt eller delvis kan tillhöra det andra. Menar du så?
    Hälsning
    C

    av Cilax 1 mars, 2011 kl 08:30

  • nja mer att d e enklare att tillhöra en av dem, för att slippa känna å tänka själv.. d gör ont..

    av karin 1 mars, 2011 kl 17:50

  • Det här brukar John och jag prata ofta om. Tack för orden livsglädjerädda och samhälleligarädda. Men det finns ju alltid såna i kanterna, såna som ändå har lite livsgläjde kvar, som inte har blivit levande död, och som ändå fungerar i samhället, hjälpligt i alla fall. Jag tänker på mig själv, haha. Eller vad tror du?

    av John Arthur 1 mars, 2011 kl 22:26

  • Nu är ju John och jag på flera sätt att betrakta som ett men å andra sidan är vi också väldigt mycket två. Så ovanstående kommentar kommer från mej, Lise. Vi får väl se vad datorn gör med den här kommentaren.

    av John Arthur 2 mars, 2011 kl 07:50

  • Jo folk är ofta rädda i överkant för det okända. Händer det nåt farligt eller kaotiskt på stan vem e de då som tar ledningen?
    Ofta är det vi utsatta som handlar iallafall jag.
    Jag är just nu rädd som f för framtiden. Mina krafter är slut.

    av John Arthur 6 mars, 2011 kl 17:48

  • hej Lise va kul att du skriver! skriv i ditt namn så vet man? jo d e klart ni finns som inte delar in, .. som inte självkänslan blir så hotad av hur folk e va?

    av karin 8 mars, 2011 kl 10:33

  • Du e vis o sund Karin velkomen freda så har du eget rum!!!
    mvh din bloggkompis John

    av John Arthur 10 mars, 2011 kl 15:34

  • Hej Karin!
    Nästan kusligt hur bra din text beskriver bipolär sjukdom :))) Jag förstår att det var inte meningen med texten, men ändå!

    av Anne 19 mars, 2011 kl 09:47

  • Mani och melankoli va förutsättning för kontakt med gudarna och artistisk inspiration! visste di gamla grekerna, övriga texten behandlade det som en sjukdom ett svårt handikapp (googlade bipolär visste inte d e samma som manodepressiv) E du en sån här person?

    av karin 20 mars, 2011 kl 00:45

Kommentera