tisda´

tisdag, 29 december, 2009 by Karin Nilsson

hej, tebaks i stan. var en helt okej jul, en del tvångsätning, det är förmöget med den saken hos min släkt.. di äter å dricker allt va de kan, som i gamla tider, och verkar fullt övertygade om att det kommer bistrare tider snart, för de små och stora djuren som ligger uppradade i magtrakten, kommer solen aldrig mer att skina ,  men man skiter ju ut dem och om de inte tyckte det var överjävligt, det här med jordeliv, så kanske de kommer åter..  och förståratt bättre tänka sej för när de bli erbjudna livet som julegris och andra odlade varelser..

skönt å va i stan, men e sjukt kallt här också .

har fått skäll idag.. med rätta för har svårt å säga va ja tycker, förhalar å inger förhoppningar för e rädd för va sanningen ska ställa till me, rädd å va elak, å rädd och bli bortkastad, och den risken e naturligtvis naturlig och vis e man om man vågar låta endå, säga va man tycker, och se va som händer, men ja vågade inte riktigt… fick inte fram allt,   vill gömma mej i en stuga i skogen och bara umgås me folk som kan ta in mig, men så ser inte världen ut…   å ibland blir ja så matt av förväntningar så springer undan, å i jul har all energi gått till att klara att förhålla sej till vissa i släkten, å orkar inte med mer anpassande.. blir apatisk..    hur lätt e d och förklara sånt?  andra kan tycka det e så jävla enkelt och umgås me mej.., men d e bara för ja bjuder in och lyssnar och sen tar d stopp och de blir förbannade!   tycker jage konstig, men d bästa hade ju vart å va lite konstig redan från början..  så slapp de undra sen å ja slapp kanske tappa energin,

me släkten e d svårt för de blir sjukt provocerade om man inte e grov och skrikig, men endå tar plats.. de försöker få en och känna sej konstig, men d går inte, för jag e inte särskilt konstig, dom e värre..  det e lite kul ett tag, men i längden drar man sej undan, då det ändå inte finns något intresse eller vilja till möte hos dem.   e inte mycke ja kan göra åt. förstår det.. går undan och ritar och det underlättar, blir iallafall lite kommunikation me själv, d blir såklart lite glimtar me dem, å har syrran också.

ska åka å sova nu, hejsålänge

2 kommentarer

  • Karin,
    Välkommen till ön när Du vill, skönt att se att Du är tillbaka.
    Kram!

    av Ulla 30 december, 2009 kl 20:04
  • Hei Karin!
    Så här i slutet av ditt första bloggår önskar jag dig allt gott
    av hela mitt hjärta, själ, medvetande,väsen, inre,yttre(stryk
    opassande!).
    Esko

    av Esko 31 december, 2009 kl 10:19

Kommentera