Hemlös – Med egen blogg

vi får no va kompisar, lite knappt tänker jag.e d nån skillna? ja för mej… d e mitt liv å min kropp… den ska inte på något sitt o fis behöva balansera på lina, nej d går inte, ja får panik, vaffer går ja inte..bara ger mej, slutar slita mig i stycke…d e helt sjukt, sitter hårt i mitt systema, kan bara dansa bårt d…

blir lixom i hellfittet att ja inte kan va mej slav???? d e enda effekten…skulle kunna va så enkelt… e så redd soppa .för förnedring skam å tomhet…? vaffer, e inget ja kan tala åm ,ens, me´n, bara JAG JAG JAG å guldigaq skogar å runda danslogar å bloggar i skogsbrunet. önskar ja slapp mitt arv.. d e tunga saker, som sliter ner det vackra i ens själ..? varfer skiter ja inte i det, när ja vET, hur d har varet…? hur de har varet, å när jag vet att INGEN    jävel vill ha d så nå mer…? ingen JÄVEL vill bli felnärd, leva i flärd!!! skynda skända kända skrikiga männscher från härekring, legg ner, vill inte se eller höra ett ord till åm eran usla inställning till den här smittan, bre ut er över en panriche me penis å ketchop å ET frö  d har vi glömt,,, frö d sliter i skogen allena vi har ingen aning om hur d eee??? vi har ingen aning längre,,, åm hur d eee.

asså ja fet inte men d e lixom dags för revolution! igen, mot eller för, d e skittesamma, bara man blir yngre! snyggare och slutar skämmas för en stund!!! slutar skämmas!!! för en stund, ja har lätt för mej ju! egentligen. men e så jävla tråkigt å försvara sin point jämt

ja fattar d här e helt jävla oläslit! men så här snurrar det.. så är snurrar det! så ja vaffer inte, kan vell dela me maj lite av liemannens sena skvaller, e mycket tyngd och mindre substans en man nånsin kan ana! d e d som e d fina! kan bli till en snygg kråka kluckande över skugar, skymmningsskugar, där småfuglorna sover på pinne tätt intill varann och bara de yttersta av dem har döden nära, de andra fäller in näsan mot bröstet och drömmer, och glömmer allt annat.. så har d småfåglarna vintertid, d e inte så illa, d e inte så illa… undra om menskan me ? kan va me? sitta breve och sjunka in i småfågelvärld, sprakande guldgröna skogar och ekon som orkar vandra, hem till några andra, vila i några andras vinterdrömmar, e viktit nu när mörkret kommer å gå inåt sägs d.. ska ta helfria dagar, d kan inte så många, däcka ibland men annars måste man ju sköta ekonomin, så den inte blir döden, va mycke dödar d finns egentlien… va nyckfull döden e, ja menar alla har väll banala drömmar om död, mardrömmar, nåt somska avslöjas, bli synligt, så man dör, lika som man redan gjort nån annan gång, något som fått en att sluta andas, att sluta drömma, så stort som man en gång kunde, talar hellre om pengar än trollskogar och knull! talar hellre inte alls, andra e inte särskilda, längre, di bara e där, å dör å dör, skit i dom!!! säger alla! men vaffer d? ja vill inte skite i andra!dom e ju coola ju!att landa i, att krypa nära och så. men d e svurit mycket svuret å va redd som en mjäll sopp, slipprar helt ur sammanhaner å vet inte hur d ska va för å bli bra å vågen slår över o gode jesu fäll ett träd över andra så de dör, så kan ja fortsätta me mitt . i sakta skritt, flyr över fälten, blir inge bra, d hör man ju….