hej
tisdag, 21 juli, 2009 by Karin Nilssontänker på det här utrymmet vi har att skriva av oss på, hur vi använder det?
och att rolf nilsson tyckte att vi borde va mer politiska av oss, och vara mer arga vittnen till alla orättviser och alla otjänster som hålls uppe av pengamaskinen ”hemlöshet”
ja va fan. , ja menar, allt e ju politik.. så fort man går lite djupare in i någenting.. någonting, vad som helst faktiskt, så blir man varse att man har gått över en gräns.. och om det går under politik eller arvs-synd, det e nog egalt.
vid ett visst djup, man öppnar sej för något, så träder lixom naturlagarna in! och dete nåt fint. men, för att förhindra detta förvildande, så har man lagt jantelagar och politiska regler som spärrar. vägen ut.
vi borde ha politiken för att vi inte KLARAR att leva efter naturlagarna.
men som det e så har vi politik för att FÖRHINDRA att vi lever efter naturlagarna.
Jag vet att det låter som utopiska anarkistiskheter det här… men alltså. alla kan ju se att mänskerna inte mår särskilt bra av att simma runt i den här dyiga pölen och inte våga sej ut på djupare vatten och e därför himla viktigt att uppmuntra varandra till att göra dessa utflykter och få perspektiv och självförtroende nog att bry sej. igen.
och genom vars och ens naturliga engagemang, sug, mot VAD SOM HELST. viktigt att ämnet e av ingen betydelse) så kan man ju nå igenom..? bortanför sin egen och andras regelvärk
det här utrymmet vi har, har ju den funktionen, att vi får lov att snurra runt i det somrör sej inom oss, och vaskar så fram små guldklimpar.
om jag ska hålla på o tänka på va jag BORDE skriva om, vad andra tycker e viktigt, då blir ja ju helt jävla blockerad, det e väll en fundamental grej för hemlösa att det inte går så bra att rätta sej efter andras ”rätt o fel” och man måste ha sin rytm lixom.
va fan, pengar e energi och bostad e skydd, och nåstans handlar det ju om att vi har annorlunda inställning till detta än de som har det ordnat för sej, och vi behöver ta det utrymmet igen, få fart på de energierna, för d har stannat av nånstans där man blivt störd och respektlöst behandlad gång på gång.
och jag vete fan, om enda sättet att orka stå i sitt kaos, e det att skrika om sos och alla skitåtgärder som slingrar sej om vår fattigdom, tror det finns många sätt att dansa sej ur den här fållan, huvesaken man står kvar och ut. med sej, så får man syn på hur det ligger till med både en själv och andra
ja. vad jag vill säga med alla dessa ord e alltså att det spelar ingen som helst roll vad för ämnen man behandlar sej med, när man skriver och i livet, bara det engagerar en och hjälper en att släppa dessa syrefattiga regioner vi kallar liv, och simma vidare och då hamnar alltihop under samhällets upprörelse förr eller senare och saker av vikt blir komna i dager. och man får vara där det glimmar ini en. också ett sätt att bli hög. kan tyckas för långsamt med denna process när folk ligger o dör på gatorna… så därför e det bra att rolf lägger in sin kritik. dete förståeligt, men också kortsynt och tråkigt likriktande men tack så mycket endå för det sätter igång…
tänkvärt. minns vi berörde bitar av det du skrev i bilen. att man måste passa inom ramarna. faller man utanför så sparkas man antingen in motvilligt, eller så blir man bannad för alltid..
av josef 21 juli, 2009 kl 21:06Karin!
av Ulla 24 juli, 2009 kl 19:02Visst är det väl så att ”de döda fiskarna flyter med strömmen”?
Så även om man då och då slår sig på sin färd mot strömmen så lever man ju i alla fall.
Allt gott till Dig!!!
Fantastiskt skrivet. Något av det klokaste och mest ögonöppnande jag läst faktiskt. Få det publicerat i papperstidningen! Så det når ut stort. Eller skriv om lite och skicka till DN, Svd. På allvar, det är relevant.
Det är ren idioti att (som Rolf Nilsson) kritisera sanningsskrivande skribenter för att inte skriva politiskt. Sanningen – ens levda verklighet uttryckt – har total politisk sprängkraft.
”Försök” till politiska uttalanden uppfattas direkt för det de är – manipulativ propaganda. Och då lyssnar inte mottagaren i alla fall, även om temat är vettigt.
Dummare är inte människan än att hon har inbyggd lögndetektor, och det är för övrigt därför Rolf Nilssons floder av insändare och kommentarer inte har någon politisk inverkan alls.
Däremot är det synd att sanningen sällan når ut mer, större, vidare, vilket kanske både beror på att redaktörer brister i mod att publicera, och att benägenheten att skriva sin sanning ofta inte sammanfaller med entrepenörsanda – manipulativitet och självförtroende är en vanligare kombination, tyvärr.
Sanningen måste in i mediala kanaler, och det är väl det Rolf Nilsson menar också, även om han har rört ihop startpunkterna för sig. Först sanning och sen mediaträning. Om mediaträningen sätts först så vattnas sanningsförmågan ur…
Tack för en fantastiskt text!
av Linnea 24 juli, 2009 kl 22:27Det verkar delade uppfattningar om vad kritisera är. Om det mottages som kritik när någon önskar att just de sanningar våra hemlösa äger och lever under, där ingen heller verkar ha något större intresse föra fram detta. Så är bloggvärlden ett ypperligt bra forum för detta. Ses detta som en kritik, då kritiserar jag gärna. Angående media när de någon gång i sällsynta fall beskriver hemlöshet gör de det utan att egentligen ifrågasätta den grundmurade uppfattning på vilken organisationer och forskare söker pengar. De är i stor utsträckning en bidragande anledning till att fördomar och kortsiktigt tänkande upprätthålls.
av Rolf Nilsson 31 juli, 2009 kl 00:52Vi har ett mycket stort antal människor som lever år ut och år in utan några som helst utsikter att få ett eget hem. En trygghet som de flesta i vårt samhälle ser som en av de mest grundläggande förutsättningarna till ett fungerande liv. Jag talar inte om bostadslösa studenter, eller människor som har ett arbete och som tillfälligtvis bor i andra eller tredjehandskontrakt. Dessa människor har det visserligen besvärligt och känner sig ganska otrygga, men de har oftast kvar hoppet.
För dessa finns utsikten om att någon dag tack vare sin utbildning, genom sitt arbete eller kontaktnät kunna skaffa sig ett eget hem. De jag talar om är de människor som lever i ett låst utanförskap, som är helt eller delvis beroende av bidrag, som dessutom ofta har dragit på sig skulder som de inte ser någon möjlighet att betala tillbaka. Det är människor som vandrar runt mellan härbärgen, HVB-hem, hotellboenden, som sover i portar, på toaletter eller i källare. Människor som kanske har någon typ av missbruk och som i de flesta fall har ett psykiskt trauma bakom sig. Dessutom bär de ofta på sorg och skam. Människor som av omvärlden försöker göra helt osynliga. Jag tror att de som lever under någorlunda ordnade förhållanden omöjligt kan sätta sig in i den maktlöshet som hemlöshet innebär. Istället för att stödja skjuter allmänheten ifrån genom att lägga över hela skulden för situationen på redan utsatta människor. Där underblåser media den rådande uppfattningen som i grunden diskriminerar de som påvisar ett socialt och strukturellt grundproblem. Media bidrar till att göra utsatta människor till en annan sorts människor än den övriga befolkningen. Vi ser hur tragedier säljer. Vi snaskar i oss kända människors olyckor. Det ska helst vara sorgliga tragiska exempel för att media ska bry sig. Vad som är orsaken gör man inte så mycket väsen kring. Att hemlösa inte är så våldsamma kanske ur mediahänseende ligger dem i fatet.