FOTO/FOTOMONTAGE: john arthur ekebert

Snabba skor! Det kommer ”nåt” på gatan. Som vinkar, bromsar in lite. Men mest vinkar ”det” till allt o alla! ”Det” vet vad det vill. Så kommer en befrielse från ”det” som säger vad det tycker.

En liten diskussion uppstår som snart är överspelad. Farten återupptas och dagen närmar sig sitt slut och hela resan läggs i bagageluckan Kräket. Någon frågar: ”Varför måste vi vakna så tidigt?” ”Det är gryning ju!” En efter en sträcker de fyra på sig. Men vemodet finns överallt och inte att förglömma: Eländet. Detta störs gänget av! Men vad gör det denna tidiga morgon!

Kvartetten Raekans nuvunna svårmod då med tanke på det som händer i dom snabba skorna och Kräket? Här kommer en arg beslutsamhet som: Varför? Men snart är ”överens” åter det dominerande och det basuneras ut: ”Men va fan! Vi kör!”

Memphis, vad säger dom där i USA egentligen?

Med stora ögon iakttar dom lite blygt ju – grabbarna e ju i alla fall i det stora landet.

Men se! Här möts dom av en bekräftad sanning. Ser dom vidare någon likhet med Stockholm tro? Ja! de gör dom. Känner igen sig, skrattar och tänker: Gud så skönt!

Disco Violence: Världsvana nu, studsar bandet fram där i Austin, Texas, ha! Bra där!

Så: Från en bildmålande recension till den skrivna presentationen: Bandets medlemmar som har som vana och mönster att först och främst släppa fram helheten inte personerna.

Gusten Aldenklint: gitarr, melodica, sång. Ivar Lehrmann: kornett och sång. Andreas Lehrmann: cajon o viss sång. Markus Nord: ståbas samt sång ibland.

Kvartetten Raekan har kommit för att stanna. Har funnit sitt skapande i musiken med ett stort starkt inslag av artighet till medborgarna. Distans till för mycket flummande. Ett öga in i framtiden. Det andra ögat ser man skrattandes i sfären runt bandet. Ett skratt som säger ”skrattar med dej” och som klart kommer inifrån grabbarna.

Till slut en uppmaning till bandet från Skyddshelgonet. Som ni vet så kommer jag från ”gatan” så att säga. Och det gör ni också på sätt och vis. Både ni och jag är på väg därifrån. Vad det gäller mina egna tankar om det så har jag beslutat mej för att alltid återkomma till gatan och ”snacka” med mina vänner där, höra vad som hänt sedan sist. Jag tycker ni ska gör detsamma! men på ”ert sätt” Oavsett vad det begiver sig härnäst för er så tycker jag att ni alltid kan återkomma till gatan minst en gång varje årstid och spela för folket där, live och det under många år framåt i tiden. För det var ju där allt utvecklades eller hur! Både ni och jag har mycket att tacka gatan för.

PS: Att jag och Lise tog chansen att få vara med på eran Releasefest i fredags och där dansa till era låtar tillsammans med d.y. generationen blev en tillställning som vi sent kommer glömma! Lycka till med skivförsäljningen önskar ert Skyddshelgon på stan/