7 kommentarer

• Hej. Hörde dig idag på P4 hos Lotte Bromé. Intressant att lyssna på dig! Det är så sorgligt att det i dagens Sverige finns uteliggare och det är svårt att veta hur man själv ska kunna hjälpa till. Min bror som hamnade på glid var hemlös ett tag och det är tufft att stå brevid.
  Kram och hoppas livet reder upp sig för dig.

  av Anna 10 januari, 2012 kl 20:42

• Jag håller med! det måste vara tufft att stå bredvid.
  Se en anhörig gå ner sig i skiten så att säga.
  För många många år sedan lyckades jag i en period ordna till det. levde som vem som, tog körkort bilda familj o så. Det var då mina anhöriga inte längre hörde av sig. Men när jag krälade omkring på 70-80-talet fanns dom ibland men aldrig aldrig någonsin har jag fått visa min närmsta släkt när det gått bra. Då ville dom inte se mej längre.
  Se så de kan bli!
  ha en bra kväll Anna :)
  Hur går det för din bror nu då? är det bättre :)

  av John Arthur Ekebert 10 januari, 2012 kl 20:59

• Statistik är att trolla med siffror! Hörde precis på radio att hemlösheten bland unga ökar pga missförhållanden hemma! Så att den går ner det tror jag vad jag vill på!!

  Tragiskt John att din familj väljer att inte höra av sig när det går bra, men när det går dåligt hör de av sig! Tycker att de kan ha kontakt med dig kontinuerligt i stället för sporadiskt! Ibland förstår man inte tankegången hos medmänniskorna.

  Anna – Jag hoppas din bror kommit på bättre tankar och att det går bättre för honom nu.

  av Jen 11 januari, 2012 kl 07:46

• Det gäller mina syskon det jag skrev. Föräldrarna dog när ja va i 20-årsåldern.
  Nä, vår tid att umgås är redan förbi för min del men det var inte mitt val, det var till 100% deras val att bryta relationen. jag är inte ens intresserad av att gå på deras begravningar. Är överhuvudtaget inte intresserad av hur det går för dom. En sak vet jag med säkerhet. Mitt liv blev bra mycket mer innehållsrikt till slut än deras liv trots att jag alltid va svarta fåret. Trots att dom blev både beskyddade som 15 åringar typ och Sammantaget känns det även som att jag blev den lyckligaste av oss tre. det är nog därför dom inte hör av sig. Dom ville ha mej som den som det gick dåligt för bara för att dom själva skulle kunna känna att dom klarade av livet trots våra föräldrars jävliga missbruk. Båda mina syskon kom hemifrån vid 15 års ålder av äldre skötsamma människor, det räddade deras liv jag levde kvar med mamma o pappa och vi satt o drack tillsammans redan när jag var 16 år

  av John Arthur Ekebert 11 januari, 2012 kl 08:46

• bror bra snackat!! äpplen metaforen var i en klass för sig:)

  av dan 11 januari, 2012 kl 17:53

• Syskon ja – det är väl ett släkte för sig?!! Har själv en ½ syster som jag absolut inte är intresserad av! De gånger vi setts berättar hon hur bra liv hon har och hur duktiga hennes barn är, men innehållsrikt är det definititvt inte! Mitt liv har varit miljarders gånger mer innehållsrikt trots att jag sett och upplevt både det ena och det andra som ”vanliga” människor inte tror sker.

  Som jag skrev tidigare så är jag glad för din skull att du lyckats så bra med ditt ”nya” liv. Ditt liv är mer innehållsrikt än många andras och det vet vi ju alla att det som inte dödar det härdar och jag är övertygad om att är det någon som är härdad så är det du!

  Dalai Lama har sagt en gång att vi väljer inte våra föräldrar och inte heller våra syskon – det bara sker och eftersom vi inte väljer dem behöver vi heller inte älska dem!

  Lycka till och ha en trevlig helg

  av Jen 12 januari, 2012 kl 07:14

• Stämmer! Hör ofta hur syskon slåss om rättigheter till arv exempelvis. Hör också ofta hur kontakter är brutna. Så då kan man verkligen fundera på det du skrev om Dali Lama.
  Den universella meningen med syskonsplittring är säkert utveckling, en delning så att vi får mer som människor generellt.
  Det blir ett sett att se på splittringen att det finns en mening med det.
  Helg redan igen?

  av John Arthur Ekebert 12 januari, 2012 kl 08:49

Kommentera