10 minuter på BUSS 53

lördag, 7 januari, 2012 by John Arthur Ekebert

Skulle till Henriksdalsringen, bussen från slussen hann! Puh!
Precis! In! Fullt! Nä, många satt ensam ytterkant.  JA VILL OCKSÅ SITTA!! Skrek Ekebert von
Multi!!! Floff! floff! Floff! Flera snabba mantelrörelser sidled från egofolk!
efter Multis beordran! Pang sa de, ja satt! Station nånstans vi Folkungagatan,
dörrn, knirr opp, knirr stänger, knirr opp, knirr stänger! Fucking ja ser! En snubbe som inte hajjar dörr auto buss! Hans väska står i strålningszoonen

Multi går till verbalaction: ”Mannen! prova flytta din fucking väska!”
Multi: värsta barsk. Yes! Anfallet över? En unge med en jätte-gubbe till gasballong som slog i taket,
krampaktigt hölls gasgubben i ett rep av ungen med sina båda små händer hårt
hållandes. Ungen blev tvär-rädd av den upp o ner flygande råttfällan till dörr
med sitt högt pysande ut o in luft! Ungen skrek ut sitt bölande! Såja tänkte
Ekebert von Multi, de ordnar sig nu när mannen fattat att väskan bör flyttas. Bakom mej!!! Va fan nu? Yngre gravallvarlig
dam i stor svart mössa med matchande jättehalsduk virad som en boaorm med en
lattekopp i sin spinkiga vita hand stänkte latte i luften. Oj oj oj tänkte
Multi! Livet e inte lätt för alla! En lång kraftig man med en för stor
Ryssmössa kliver av vid Danviken samtidigt det snabbt kommer två liknande ljud
efter varandra från hans trut! Aah!   Aaahha  på Ryska. Efter si så
där 10-15 minuter va ja framme. Inge mer me de.

by John Arthur Ekebert kl 22:10 4 kommentarer

4 kommentarer

  • Läste din text i ”Tidningen” helt j-a bra!!! Har du gått skrivarkurs börjat kommatera till och med Bra gjort du besitter många djupa kvaliteer du Käre John Kram

    av Marianne 8 januari, 2012 kl 12:16

  • Tjaa, saken e den att ja skrivit en hel del artiklar vi de här lage i S-Sthlm. Vi, ja o tidningen har en muntlig liten ök. Just att ja skriver varje månad mot löfte att ja då alltid får med en artikel som ligger på 3200 tecken med mellanslag. Redaktionen tycker dom behöver en som ja ,som skriver om här o nu på sådant faktavis som jag gör. Eftersom jag ser att skriva även är en konstform hatar jag när någon petar i texten. Efter mycket om o nej, stötningar o blötningar börjar poletten ramla ner varför man ska/bör skriva på ett visst sätt vid ett visst tillfälle. Så på det viset har ekebert von Multi ansträngt sig lite för att anpassa den inlämnade texten till korrekturläsaren o redaktionen. Ja gick så långt med min noggrannhet i februariartikeln som ej kommit ut ”Jag och Thorsten Flink” heter den – att ja blev korrigerad bla för just för många komma-tecken! hahaha. Min lärare är örat och erfarenheten. e du me M!

    av John Arthur Ekebert 8 januari, 2012 kl 19:57

  • Ah, den gamla 53:an till Dasslocket! Den har man åkt ngr gånger när man var ung galen och vild!
    Bl a hade vi de galna turkiska bröderna som startade slagsmål på bussen om de hittade ngt som inte passade dem. Och så hade vi skinnskallebruden som vara bästa polare med turkbröderna och som alltid vart skyddad av dem om ngn gav sig på henne! Ganska komiskt!

    Det var tider det ; )

    av Jen 11 januari, 2012 kl 07:35

  • Aha :) det väcktes ungdomsminnen! kul att texten ledde dej ”dit” igen hahaha! bra där!
    Det är så intressant och jättekul att antecka ”här och nu” och sen skriva ner den känslan ganska omgående! Det trivs ja me. Det enda som behövs för att få inspiration att skriva ner iakttagelser är bara en uppsnappad udda händelse sen går de bara av farten. samma sak när ja vaknar i natten med en mening eller bara ett två ord! De blir ett helt stycke.

    av John Arthur Ekebert 11 januari, 2012 kl 08:29

Kommentera