Hemlös – Med egen blogg

I Caremas simpla boende Skarpnäsgården, där H-huset har jag
bodd åtskilliga gånger ska ni veta. Verksamheten där är helt utdömd på många
vis. Alla vantrivs och det är totalt äckligt ställe, otrevlig personal mm.

Men de sket ja i en vinter härom. Ja visste att
källarsalarna icke användes – källarsalarna va nog helt utdömda o de florerade
kraftigt med avloppslukt o mögel. Men de sket ja i för ja behövde en sovstation
blixtsnabbt, orkade helt enkelt inte. Smet in genom dörren o gled ner i källan.
Där picklade ja upp en dörr till en tom sovsal. Stängde. Det va kallt men va fan.
Började med att ta bort fem av sex madrasser som ja pulade fast i raden av
källarfönster. Här skulle det inte lysa på natten ut. Skruvade ner 17
lysrörs-lampor men behöll en kvar i armatur. Fixade en sänglampa på nåt
vänster. Ploppa igen avloppet där det drog kallt o lukta kadaver. Skura skitigt
golv. Släckte ner och tände cirka 50 värmeljus ja kommit över nånstans. Nu
började de bli mysigt men va tusan de va faktiskt rått där nere.

Gled ut i korridoren o pillade upp tvättstugedörren. Drog ut
kontakten från torkskåpet och släpade in skåpet till bredvid min säng. Problemet
var att kontakten på väggen satt vid golvsockeln och skåp-sladden var ämnad för
kontakt mitt på väggen. Alltså för kort elsladd. Lösningen kom blixtsnabbt.
Gjorde ordning en stoppbrädda på nåt vänster. Därefter halv lade jag skåpet,
tjaa, lite diagonalt liksom. Fräck till 90 gick ja upp o ställde mej i matkön.
Min tur! ”nr 32? Sa kökspersonalen? Visst tyckte ja, nummer 32 de e ja! Fattar
inte än i dag hur det kom sig att dom trodde jag var gäst 32. Skitsamma! Varje dag
hämtade ja en tallrik varm mat.

Fortsatte ha mysigt där nere, bjöd in gäster o vi ”tog”
grejor o så. Ja fortsatte med att ha massa värmeljus var kväll. Men en sen
kväll somnade jag och vaknar med att personal skriker ”Nä nu jävlar få det vara
nog” Dom såg sängmaddraserna fastsatta på fönsterväggen. En hög med lysrör på
golvet och fullt med brinnande värmeljus vilket är tabu på såna här ställen.
Pricken över i var det saknade torkskåpet som stod diagonalt nära sängen
påslagen eller icke minns ja inte just nu men i alla fall. Larmet gick o ja har
aldrig tidigare eller senare sett vårdpersonal – om man nu kan kalla dessa som
jobbar där för personal över huvud taget vara så arga. Trodde nästan ja skulle
få en smocka, ja de va inte långt borta för ja hade väckt deras dåliga samvete
några veckor innan, alltså jag var faktiskt ett fiende.

Men skit va de va kul…