STOCKHOLMS STADSBIBLIOTEK
fredag, 4 november, 2011 by John Arthur EkebertStadsbibliotekets Rotrundan.
”de som inte kommer hem” En kväll om de hemlösas situation i Stockholm. Ett föredrag med frågestund som jag var inbjuden till.
Kom dit si så där timmar före och hoppade in och hjälpte dom trevliga teknikerna med ljudinställning och tejpade sladdar åt teknikarna på golvet. Jag pratade om min livlina där Radioskugga är en 1/5 del i knutarna med röd färg. Röda knutar på mitt rep stod för dagen med det som har med tidningen att göra, alltså hemlöshet. Övriga knutar på min livlina nämnde jag inte men pekade på en av de övriga vita knutarna och menade: ”om jag exempelvis ska prata om denna vita knut som givetvis även den knuten består av flera små knutar så skulle jag färga den knuten exempelvis Gul! ”e ni me!” Sa jag till publiken, som i stort va med i mitt resonemang. Lise var på plats också. Vidare tog jag upp det att jag personligen helt på egen hand privat utan myndigheter gjort BOSTAD FÖRST och att det tar sin tid att landa och med en landning sen ta tag i sin situation. Det tog cirka 10 månader innan jag landat och var så pass stark och klar över vad jag bör göra och gjorde det också. Alltså bostad först insatser vart efter. Annika Jankell frågade mej angående den kommande samtals-intervjuven den 16 november som jag ska ha med Bostadsministern Stefan Attefall vad min första fråga till honom kommer vara. Jag svarade: ”min första fråga till Bostadsministern kommer vara: ”HUR MÅNGA INDIANER FÅR DET PLATS I ETT TRÄD?” Ett lättsamt glädje-sorl spred sig på Stadsbiblioteket. Min stund i Rotrundan slutade med att jag slog av en dänga på guran. Den står där på bild!
Bilden från vänster: 1)Ulf Stolt spelfördelaren på S-Sthlm. 2)Socialchef Inger Åsebo, enheten för hemlösa. 3)Jag, Ekebert.
4)stadsmissionen. 5)Bostadsprojekt ”bostad först” Birgitta Hedlund. 6)Malena Bonnier Crossroad. 7)Annika Jankell.
Fotograf: Lise
Ett av få ok foton bland många tagna…
vilken tur att du på ett av dem pratar i mikrofonen. Om jag ska göra lite bildanalys och det ska jag för det gillar jag så är du på ett sätt i centrum i bilden för du är placerad i mitten ochd et är som sagt du som har micken. Å andra sidan är alla (nästan) vända åt ena hållet, mot någon i publiken så den osynliga publiken är också ett slags centrum. Det som inte syns kan också vara i fokus…
Den som inte är höger- eller om det är vänstervriden på fotot är Ulf Stolt, chefredaktören för Situation Stockholm. Oavsett hans egna skäl att inte stå åt samma håll som de andra så gör ju jag som betraktare min tolkning av hans placering. Jag var ju där, hörde allihop, vilket påverkar min tolkning, såklart. Undrar om han inte ville, orkade lyssan på den i publiken som talade? Jag får annars känslan av att han vill köra sitt eget race, han känner sig inte som alla de andra soc-människorna där. Nu ser jag i och för sig en massa soc-människa i honom också. Det Situation Stockholm gör är en massa soc-jobb. En annan skillnad jag ser mellan Stolt och de andra är att Situation Stockholm och i det Stolt berättade om när han mycket underhållande drog Situation Stockholms historiaär att den skiljer sig från offentlig soc-verksamhet genom att den är privat, visserligen med en haltande ekonomi, men ändå en företagsverksamhet.
Det som också syns tydligt på bilden är den stora vita skärmen där man utan att se alla bokstäver för moderatorn Annika Jankell står ”i vägen” kan läsa ordet Radioskugga. Det är lite roligt att det också syns en stor svart skugga i den vänstra delen.
Rummet då? Såklart böckerna är framträdande. Det är ju på Stdsbiblioteket. De ramar in allt som en stor famn. Men det är något annat i rummet som fångar min blick. På scenens golv finns två mattor. En stor färgglad ryamatta och en lång smal ljus trasmatta. Undrar om det fanns nån tanke med att ha just de mattorna. På något vis ser jag i dem Ryamattan vi alla som ryms inne i normaliteten och i trasmattan alla de avvikande därutanför.
Nån annan som ser nåt i bilden? Bildanalys är så roligt…
av Lise 4 november, 2011 kl 15:27Bra John Arthur, lycka till med fortsättningen också!!! Kram
av Marianne 4 november, 2011 kl 18:41De skulle då vara att undertecknad befinner sig mellan dessa mattor.
Den stora färgade Ryamattan och trasmattan.
Alltså, lika nära den stora massan
som den uppgivna trasiga.
Ulfs kroppspråk liknar det kroppspråk jag ofta sett på tidnings redaktionen när han betraktar sitt verk med förnöjsamhet Alltså när en tidning med alla sidor sitter utvidgade i bredd på väggen bakom hans skrivbord, som en fondvägg och kopiorna är på väg till tryckning.
Sammantaget uppfattade jag att alla medverkande kände sig nöjda med sina framföranden.
av John Arthur Ekebert 4 november, 2011 kl 19:38