MIN LIVLINA
lördag, 5 november, 2011 by John Arthur EkebertLIVLINAN MITT REP
Eftersom jag inte är
född i en farstu så har jag egna tankar och tillhörande vilja som jag själv
styr och agerar över. Ingen behöver tänka åt mej eller kontrollera det som sker.
Men som ni kan förstå så har jag levt i en farstu hela mitt liv och lever man i en farstu är det
svårt att tänka fyrkantigt, eller hur! för en farstu är ju ett passage!
Alltså: Om jag då
ska beskriva mitt vara – mitt sätt att agera – det som tillhör mej är det lätt
att jämföra livets gång med ett rep som har ett system av knutar men inget
bestämt slut eller antal av underknutar.
Varje knut har sin egna kulör och som vid beröring i sak kan
jämföras med en låda som dras ut, är alltså som ett ”fack” – en låda som öppnas
och fram kommer ett visst antal mindre knutar med samma färg men med varierande
valörer tillhörande den större berörda knuten med samma kulör. Som en
trollerilåda där det inte finns någon hejd, allt är alltså möjligt och det
finns inga omöjligheter på repet! Och allt går att se i passaget. Tro nu inte
att jag är ensam med att se Livlinan! Nej, nej! För där finns det i min direkta
närhet ett kraftdjur och Figuren samt en viss Härförare.
Och om dessa tre får ni läsa om lite längre fram i Passaget.
obs bilden är min första prototyp på ett agerande i tanken.
Oj det blir nästan för många aforismer, talespråk och analyser av pecis allting, ni frossar i floskler och banaliteter om småsaker, som blir som viktigpettrars yttrande. Visst det är stort att vara människa och att vi lever överhuvudtaget!! Men vad är det ni håller på egentligen, för mig verkar det bara som du och Lise har behov av att förverkliga er själva på någon annans bekostnad hela tiden. Jaja
av Marianne 5 november, 2011 kl 13:43