foto: john arthur ekebert

Tjeena go kväll!

Du vet en annan åker ju buss härsan o tvärsan mellan
Östermalm o Södermalm nu för tiden, hit o dit. Buss 55an, 42an, 2an, 4an 44an,
53an å så. Även fastän resan tar 2-3g längre en tuben, ofta men icke alltid. Å
förstår ni! där sitter jag å skådar stan från lagom höjd över trottoaren.
Människor kommer o springer härsan o tvärsan, gråa, glada, likbleka, nöjda,
skräckslagna, gamla o unga, damer o herrar, medans ja sitter buss-åk och tar
det piano. Visslar ibland, antecknar ibland, plåtar ibland, spelar in ljud
ibland samt tänker mycket, mycket djupt, hihihi, mer ofta än ibland. Visserligen
missar man att kliva av emellanåt men va tusan… man dör långsamt men vem fan
har bråttom o tänk på lilla hjärtat gullet! Ett nytt perspektiv som förstås
varvas typ varannan dager med hojen alla city-fräsen.

Livet e glatt må ni veta, leken leker jag, stormtrivs
överallt och ingen kan hejda nu mitt vilda liv, dos flödar fritt (men just nu
skiter jag i det) alkoholen i (men just nu skiter jag i det)

Nog pladder, till saken: Jo ja bytte buss vi Stureplan
utanför dom där ni vet restaurangerna som e så omtalade för det som dels händer
där inne men även de som där händer ute…

Hmm? Vicken chysst soffa varm o stor o lyxig, alldeles nära
busstation! här slår ja mej ner som den Östermalmare man e, hehe! Bums förvandlades jag till en Sture-pamp. Tände den ny
stopade pipan o sög, puffa på och såg ut som en rikeman minst , puffade även
lite mys då en mycket big stor neger kommer skrattandes o slår sig ner, säger
nåt på Amerika-engelska verkade de som, att jag liksom ska passa hans plats
medans han ska gå in o köpa Beer! Från glipan i käftens hans tar han ut en
värsting ciggar säkert 30 cm o lägger den över hela stora askkoppen. Det är
tydligen ciggaren han vill ja ska passa medans han går in o ska som sagt köpa
Beer. Ja tänkte: Ska han köpa en öl till mej me? Ja som har totalförbud på alla
sinnesförändrande kemiska medel! Jo, jo men den kan ja ju snacka bort i vicke
fall som helst, men han kan då kanske bjuda på en jous eller så, vi får se.

Ut kommer han strax med en pilsner, bra där tänkte ja! Han
bladdrar på snabbt och väldigt högt och med min krassliga engelska får ja i
alla fall fram ”this is my tovn” För han fick för sig att ja me va turist. Jag
hängde inte med i hans Las Vegas dialekt, där gick ja bet men förstod att han
gillade tjejer som tur va o hade snart vart här ett år o hade vart här fem
gånger. Då, där jag va i kalasform med denna figurativa man inte bara kände jag
mej som en kung eller minst Prins utan jag tänkte, drömde där att jag sa (eller
sa jag det?) My name is Prince
Af Östermalm John Arthur Von Ekebert Master-Art Director. Vi satt där o
han snacka sin Amerikanska medans jag mest sa. Thats god, yes god, exsaktli,
yes fine! Snipp snapp…

HEJHOPPSTOCKHOLM som i vanlig ordning står för att det finns
ett hopp om vår huvudstad trots allt.

Ha en trevlig kväll alla!