fotograf: john arthur ekebert

Har ni sett den moderna ”lövkrattaren”? Eller snarare: ni
har hört den! Ni som icke sett/hört kan ja tala om att de e en maskin som låter
högt till tusan när lövkrattaren blåser sig fram mellan buskar, staket och hus.
Överallt från Fittja till Östermalm hör man denna moderna El uppladdade blås lövkrattare
som tjuter åt helvete högre än en värsta motorsåg och ekot där mellan husen är
överbullrigt max.

Inte nog med detta: ”fastighetsskötaren” som inte längre är
en ordinarie fastighetsskötare precis som dagens hantverkare som inte ens hört
talas om Svensk standard. Han blir som totalt besatt av att se hur allt, allt,
allt på marken liksom blåser iväg och att det är ”HAN” som styr allt som finnes
på jordytan. Ja som en gud över allt löst på marken. Styr det exakt mot det
håll ”HAN” vill.

Samtidigt står det ett par fyra fem meter därifrån en
bullrande fastighetsskötar lastbil. Med en chaffis i och en gubbe som öser upp
allt löst från jordytan bredvid till flaket. Aj, aj, aj! tider är förbytt. Men guda-blåsaren,
hans tid finnes icke, nä, nä, nä!

Men om vi knäpper med fingrarna, knäpp, knäpp, knäpp. Där
tänker oss in i ett annat samhälle:

”fastighetsskötaren Bengt krattar på i vanlig ordning!
rrrich, rrrriiich, tjoohoo! Mot Scheervodskogen! Skriker Bengt högt till Anna
som står i fönstret på tredje våningen och småler med kaffekopp i hand åt
gårdens portvakt/reparatör tillika trädgårdsmästaren som i slutet av varje
februari kastar sin hatt opp och in i gårdens frukt-träd. Som vanligt har Bengt
beskurit äppelträdet till Annas stor förnöjdsamhet. Anna sneglar på komposthögen
och vet att om si så där en månad kan hon hämta fin-fin nyjord till sina
krukväxter.

HEJHOPPSTOCKHOLM som i vanlig ordning står för att det finns
ett hopp om vår stad trots allt