Hemlös – Med egen blogg

Vi Svenskar utvandrade på 1800-talet till Amerika. 1 miljon har ja hört. Och nu ha sett Mobergs filmer om detta. Där blev dom bemötta av stråtrövare, lurare o Indianer. Ett inbördeskrig svält o sjukdomar. Men det fanns en ide en sak att kämpa för därför gick det bra till slut.

Jämnför den invandringen med nutid invandring här. Var är den stora skillnaden förutom de olika tiders moral? Jag var inte med då men är det i nutid och kan bara säga: Visst får ny kulturella folket husrum och matpengar men sedan då? Vad är meningsfullheten? De kan komma hit människor med fina utbildningar men pga språksvårigheter och utländska namn får dom vid goda förhållanden endast Taxikort. Den generationen jag tog mot som ungdom i mitt gäng o deras gäng. Vi är i 50-årsåldern och har nu barn i 20-årsåldern. Jag har kvar min Stockholmsdialekt och ytisarna har kvar sitt språk. Allt för många utlänningar i 50-årsåldern fick aldrig tillräckligt med Svenska kontakter så att de kunde lära sig vårt språk vår kultur o vi ville inte se deras kultur alltså i stort sätt. Segregation kommer inte från regeringen det kommer från folket. Eftersom vi oftast vart lite tröga o blyga bjöd vi inte fullt ut in de nya. Det behövdes inte tänkte den stora massan. O ytisen i 50-årsåldern går och rabblar för sig själv medans deras barn växte upp med en egen Svensk dialekt Rinkebysvenskan som jag personligen tycker är fin.

Kanske inte deras svor-domsord så som ”jag ska knulla dej” ”horunge”  mm men inga svordomar eller förtal är vackra ord. Nu har den generationens barn vuxit upp utan att deras föräldrar har fått komma in i vårt fullt ut. Alla vill nog inte det men det är ju en naturlig förklaring, alltid finns några som inte vill inte kan. Så som dom Svenskar som är udda, särlingar, ensamvargar ofta naturliga konstnärer dom kommer också utanför och representerar den största procenten av hemlösa idag. Är man inte missbrukare så blir man lätt det genom att fösas samman på härbärgen och institutioner. Ja! nu går dessa äldre o fortfarande kliar sig i huvudet o pratar lite för sig själva och undrar vad deras liv tog vägen o rullar radbandet, undrar över deras mening och kanske skäms lite medans deras barn inte får jobb har dåligt med Svenska vänner förståelse mm. Ja vi människor är en konstig art i mångt o mycket. Se bara hur utstuderat våldet är. Hur onskan lyfts fram. De blir mer o mer skrämmande hur ekonomin styr vårt inbillade mående. De flesta roffar åt sig på ett eller annat sätt. Det sägs att Sverige är ett av dom länder som tar i mot mest utsatta människor. Må så vara men fucking det skall vara mer fördelat tycker jag. Vissa tar inte mot typ en enda. Det känns förövrigt som om jorden börjar gunga både ekonomiskt o naturellt och ingen i dagsläget kan med säkerhet veta vart det härnäst bär iväg för människan. Och det kan gå djävulskt fort! det har vi sätt förut. Några Europeiska länder går i kk tillika Usa.. va fan händer då. Att Kinas ekonomi dras med de vet i fan. Oljekris, figt om polerna. Konkurser konkurser konkurser. Glöm inte sjukdomar och det allmänna lidandet i kombination med människans girighet.