RUBRIK 3 -STRESSAR DE UTSATTA: efterkälk
onsdag, 23 februari, 2011 by John Arthur EkebertRUBRIK 3/innehåll Inre yttre stress. Hopplöst efter vi sjuka o de mångkulturella.
Har du sätt nån packa upp sitt ”liv” på de 5 min som e Svensk Standard inom Socialjourens anknutna natthärgebärges inslussnings-port?
Sedan som en knorr på den oroliga natten i nån sovsal med vet i fan va folk. Jo de vet nog ja personligen men ja e långt från medel-klienten av en enda FUCKING ANLEDNING!!! De händer att vi här i detta har en tids lugn avkoppling med allt va de innebär från reel människokärlek till kampen om den sista tian. Men resterande uppsittar tid gång leder 90% fram och åter. Eller du begriper ordet hopplöshet bättre eller än vassare utsatthet.
Vem orkar bära ? vem ska man till? Sist blev ja bestulen nu finns inga foton kvar. Men som den framskjutande truppen har vissa eller iallafall ja behållt en hållning i intressen utvecklas kvar. Ingen dunkel buske här? Fram med pipan min vän. Ja berättar om att du åter kan finna intressen. De bör gå snart nu så småningom. Fan en annan fått lägga ner massa vecklade tidsfördriv månvarv efter måne år, år efter år .Tack inspirationen men resterande då som mer en ofta säger:
”ser bara vita kala rum”
De är just helt övertygat svar man ger!
Fan inte du me…
Trevligt att hitta hit. Sökordet i Google var poetiska bloggar (sida 5). Raseri, raseriets rötter, stöld. Stöld av allting, identiteten framför allt. Uppståndelsen, försoning. Fast inte villkorslöst. Sorg. Saknad. Mor, Far. Minnen från tiden jag ville bli lejontämjare. Stölden är värst. Jag vill ha mig tillbaka.
Kul att läsa din blogg John Arthur
Tittar mig omkring, allting verkar finnas kvar men något är bestämt annorlunda. Jag känner det. Låt mig se. Ödeläggelsen är kvar, likaså kaoset, almanackan, hungern, längtan, nallarna, ditt hologram, färdtjänstbeviset. Jag bara vet att något mycket kärt är borta. När jag nyktrat till förstår jag. Rädslan fattas
Hälsning
av Cilax 24 februari, 2011 kl 11:46C