Hemlös – Med egen blogg

Idag sprang man oväntat på en Socionomstudent opp vi Coop Fittja -alltså stenkastet från Den Harmoniska Byn! e ni me! Hon befann sig med barn och ett litet sällskap som förressten ropade på henne ett par gånger när vi stod och vävde samman plattformar men se de andra fick nog ta å vänta en smula alla tålamoda. Tänk att denna mogna o modiga studentska frågade först mej om det gick att ta ut pengar till tidningen i butiken. Jo de ordnade sig men tror ni hon köpte nån tidning då?

De kom sig för en härom tid sedan att vi befann oss en bit från City ut mot o förbi Brommahållet ni vet den där långa gröna linjen. Vi jagade en speciell typ av Medicin förstår ni för vi alla sex var  Själmedicinerare  denna vardag tror ja de va. Detta gick åt helvete och alla va dåliga och nere i skiten så att säga. Så de va bara att vända hem  åter. In i Tuben igen en nästan full Tub. Nu vet jag inte om de va vi som spred den dåliga atmosfären men så va de iallafall -tryck stämning, en sådan atmosfär vi förövrigt möts av för att människor antingen har förakt eller är rädda för oss eller de utslagna. Ja tyckte det va jobbigt så ja sjönk ner på golvet höger om dörren i tunnelbanan mitt i mot stod en tjej kompis och va virrig på andra sidan häckade tre polare till. Å nej en barnvagn som ska in och bör ställas där hon står!

FLYTTA PÅ DEJ! skriker jag och de gör tjejkompisen. Övriga i vagnen lyfter inte ens huvudena Kompisarna e dåliga, dåligt självförtroende, antisociala och blyga osäkra sen födseln Övriga passagerare e lika slätstrukna dom och ja känner även den där vittringen på liv som är osäkra. Vagn ekipaget parkar och ja sjunker ner djupare  tills ja ser från vagnen ett snöre som far o flyger. Bebisen e vaken och han har en rolig leksak som han använder som sparrisboll. Ja blir en hejande enmanspublik ögonkontakt leenden från bebisen till mej (han ser bara mej) kan inte prata men nu ser mamman OSS? skit tänker ja men eftersom min  käft leer fortfarande åt den lille tungviktaren i reel zybervikt får ja kontakt med mamman och vi diskuterar den omöjliga sparrisbollen vi skrattar, bebisen vrider sig och skrattar som morsan, ja storm skrattar i befrielsetecken. Och se på fan en av polarna fick luft och mod så han berättar glatt viftandes  en liknelse, han skrattar våra kompisar skrattar o nu e de tjejkompisens tur att ta ordet och berättar för minst hela vagnen en story.

Så som i ett trollslag ser jag till min häpnad att flera i vagnen ser oss leer och fan om dom inte tänkte också att  -kan dom där narkomanerna våldsmännen och våldskvinnan skratta och vara trevliga hmmm?

Skitsamma förressten va dom tänkte för det va resultatet av att  sprutnarkomaner tillsammans med en okänd tungviktare alla zuberklass och dess mamma får upp en stämning i vagnen till den milda grad att dom två polarna som va med just dom två öppnar aldrig käften och det bara forsade sociala berättelser ur dom ja ur alla för nog såg ja alltid att NU satt övriga medpassagerare och småprata leendes. Nu rinner det en tå här förlåt men de v a en sån underbar upplevelse att få vara med om den förändrings-stämningen, Världsklass.

Jo hur va de nu? Köpte Socionomen nån tidning då? Nix men studenskan gav mej en hundralapp och jag öppnade vår stund med att säga och berätta vad en sådan gest egentligen e värd och då drog  ja denna story lite senare i vårat samtal om att bygga förståelse, broar och just  gav mej hundringen av den enkla anledningen att damen visste att de e allt för många som inte bryr sig.

Annars e jag sjukare mer en nånsin men å andra sidan har jag FRI SIKT så långt det kufiska perspektivet syns! e ni me gott folk? Eksemet plågar mej igen 80% av min  tid och huden har blivit Ödel-lik. Frossa yrsel spänningar bröstet liten pulsrusning med värk på det. Men man har fritt över den hela horisonten. Två år försenad har den sista bearbetning upptagits åter i min debutroman som ja har lovat mej själv att den SKA BONNIERS ge ut! En Poetisk samling ligger den även på mitt nu för tiden fixerade kontor. Forsättning av Musikskapandet flyter medströms tillika sång o spelrepetionerna. Min axel e slut min rygg lider av låsningar men det gör ingenting inte ett dyft att man e så sjuk nä! inte ett pikss! Ja har fri sikt över det Kufiska Perspektivet att även skapa 2-D/ 3-D bilder och BLOGGA. Ja och att spexa för folket, bjuda på mej, ja va till  nytta med glädje. Tack underbara söndag.