(JAG)

tisdag, 5 oktober, 2010 by John Arthur Ekebert

Jag exploderar, pyr som en vulkan!

Sakta äter jag upp mej själv!

Som en parasit vandrar jag på jorden,

ältar mitt snack

ljuger och NARRAS!!!

Tills luften runt omkring DARRRAR !!!

i avsky.

Då spricker ljuset upp,

värmer min SJÄL!!!

till glöd

i det oändliga…

JAE.

by John Arthur Ekebert kl 13:37 1 kommentar

1 kommentar

  • Stark och bitande dikt!

    Ska nu läsa dina inlägg 1 och 2. Kan vara lättare att förstå någon genom dennes ord, men desto svårare att förklara med egna ord vad man tycker om det..

    av Gabriela 6 oktober, 2010 kl 15:17

Kommentera