SKAPANDET BLEV RÄDDNINGEN FÖR MANNEN SOM ÄR JAG
fredag, 17 september, 2010 by John Arthur EkebertDet konstnärliga blev räddningen för mannen som är jag.
Att ådern fanns visste han inte.
Ödet gjorde att när han satt och kladdade med pigment så som alla nån gång gjort kom en bildkonstnär förbi.
”om du vill få djup i bilden kan du göra så här”.
Han förstod omgående vad bildkonstnären menade och överlevnadskonstnären som fortfarande e ja kunde lägga till en titel nu som konstnär.
2 år senare blir jag den eleven som utmärker sig mest på kontskolans elevutställning.
Efter det slog mej fram som en bra säljande konstnär tills man fick nog när en av galleristena ville göra fusk littografier.
45 år gammal slår jag mitt FÖRSTA gittarrackord. Nu 7-8 år senare har jag skrivit och komponerat min tionde låt och har gjort genombrott som musiker i stockholm då etablerade musiker bjudit in mej på deras spelningar.
När jag offentligt visar upp noveller poesi och annat skrivande blir det genomgående bästa tänkbara feedback.
Men när benen slås undan för mej kommer det förflutna som i ett vindslag över mej.
Förvrider ljuset till haglande spikar som slår allt i mej
till sank…
MEN HEJA OHLY!!!
Allt vi gör är inte det ett skapande? Vi andas, vi går…och så vidare. Jag är inte religös. Men det skapande livet är nog vi som lever det. Må gott!
av Elisabeth Danielsson 18 september, 2010 kl 01:10Absolut Elisabeth Danielsson! Visst jag håller med dej helt men detta skapande ja talar om samt representerar är ju just att låta den stora massan få se DET I VARDAGEN där dom mitt i står plötsligt liksom vrida lite på sig och vips har betraktaren förflyttat sina sinnen till just den där dörren den där förunderliga mannen öppnat- där får den som vill stiga in från ”detta håll” och vågar släppa sin stig men ändå vara kvar på den.
av John Arthur Ekebert 18 september, 2010 kl 12:23Hmm? va? blev de…! bravo!!!