EN FÖRUNDERLIG FIGUR
torsdag, 16 september, 2010 by John Arthur Ekebert( till ” SUR JÄVEL” )
FÖRUNDERLIG FIGUR. Härom träffade jag en förunderlig figur som tyckte hans lott i livet hade vart lite knepig.
”jag växte upp med en mor och far som drack jämnt. På gården retades jag av de andra barnen för det och vårat udda efternamn. När jag ibland kom hem från skolan låg mamma naken på golvet med en annan man. Jag blev våldtagen två gånger som barn. När ja var 15 flyttade vi till annan ort. Jag hade bjudit hem min bästa fritidskamrat o bästa klasskompisen tillsamans med min ungdomskärlek lena. Den kvällen slutade med att jag skrikandes slängde ut alla tre. Jag hade undrat var lena o lasse var och när jag går in i ett annat rum ligger där min bästis och lena och hånglar halvnakna.
När jag har fyllt 16 slår jag på pappa för han var dum mot mamma. Pappa flyr då från vårt hem i 3 veckor. Mina föräldrar dör med nio månaders mellanrum. Pappa först sen mamma.
Jag var drygt bara 20 år. Jag hade sedan fjortonårsålden bygg upp ett gediget intag av alkohol thinner hach och vid 20 års åldern var jag erfaren sprutnarkoman och hemlös.
Jag snodde lägenheten efter mina föräldrar och flyttade in innan liklukten var borta efter mamma. Jag hatade allt förutom drogerna som var min räddning för då kunde jag som blivit folkskygg vara nåt iallafall. När låssmeden och fastighetsskötaren borrat upp låset möter dom mej ståendes i hallen med spänd pilbåge med en sylvass jägarpil.
Jag blev snart bortförd från stan. Stila till mej fick egen familj. Återföll i mitt vanliga skildes.
Mina barns mamma hängde sig 29 år gammal. Det är över 10 år sen och ja har inte fått se mina barn sen dess.
Haft lvm suttit på kåken och otaliga familjhem o instutioner. Klart utredaren gick på svärföräldranas sida dom hatade mej från början. Jag hittade en utväg till sist och har vänt all bedrövelse till något positivt. En rechuch som har givit mej insikt i vad som är värt att idag leva för.
Mannen jag mötte var jag…

Vill bara säga, mycket fint och bra skrivet! Kan bara önska dig lycka till i livet!
av Kalle 17 september, 2010 kl 08:20Fint skrivet – om någonting riktigt svårt.
av Pia 17 september, 2010 kl 13:55Vilken stark man du är, rest dig ur skiten och orkar till och med skriva om ditt liv så levande! Och det har ju inte bara med Lise att göra, du är ju en fantastisk man i dig själv, det kände jag redan på den enda gång, jag träffat dig annars skulle en så bra tjej som Lise aldrig satsat så mycket på dig heller. Du är väl värd hennes kärlek kramar
av marianne 17 september, 2010 kl 19:09Hur fan kan ni tycka detta e fint?
av Johnny 17 september, 2010 kl 21:58Fint skrivet säger ni å säkert många tänker då så!
E en jornalanteckning fin?
Stick sa biet aj sa humledumme men ja säger bara stackars barn!!!
Nä fan! ni ska tammefan få se på nåt fint!
Ha lite is i magen bara! Snart går ridån opp.
Ja e på stora G detta tidevarv gossar o flickor va ska ni åka?
”Vi ska till Möja supa slåss å bråka!
Slåss med Po——gillar icke ja så de så hej å hå Ljungman Jansson!
Som vanligt så fick din text mej att fastna…
av Kiia 21 september, 2010 kl 13:23KraM kiia