FÄSTET GAMLA FITTJA-BRO

tisdag, 13 april, 2010 av John Arthur Ekebert

Nu ska vi se sa blinda. Sara hette en Kissemiss min dotter Veronica gav omsorg  åt! och Gamla Fittjabro den som hand vevades åt sidan de bro fästet finns kvar. Men atmosfären känns mer fientlig o farlig en när ja å Micke Jansson slet bort en stock där. I, under! just av den anledningen att… fortsättning tredje stycket…

Den senaste stölden ja råkat ut för var alltså en nyinköpt Samsung a 2000 spänn. Tur att ja inte hade zynkat med datorn Mail å så! De har ja haft förut en fina telefon typ som denna. Me va gör de, gå uuut å röj å släng i dej en halv böj till! Va ute o gick runt Gamla Obs ni vet, den där bredvid Fittja härom dags dag! Längs in o bort från Obs-entren låg ett USB minne. När ja besökte Lise å testa den på Macen där så sa Lise ”Hmm de ser ut som om ja känner igen dessa bilder?” De visade sig att det va en av Lises vänner som tappat den på parkeringen Gamla Obs. Och kompisen hade vart mycket ledsen att den va borta. Detta va före Jul o ja hittade den härom, 4-5 månader senare. De som göms i snö..

Mellan stockarna va de liksom en glugg- skugga och man såg botten klart OCH dom feta Abborrarna där. Vi bytte taktik till botten mete eller sfär-mete som va vår specialite. Drama värre när Marren sögs in i truten på Girren och Micke å  ja fick med hjälp av våra ögon avgöra när rycket skulle gå . Vid en  dagstur från Glömsta ner till Vårby på våra moppar eller cyklar tröttnade vi och slet upp en stock i tre steg. De löd så här ungefär ETT RYCK… TVÅ LÅSS… TRE PLASKADASKA….. STOCK, STOCK !!  BORT? BORTA !!!!!!

Vi fick rena rama Vinterpalats Panorama fönster ner till vattenvärlden i Vårby-vik. Vinterpalatset! En av flera Biosalonger vi plankade på. En gång fick vi lov att hänga i linorna bakom duken för att inte bli ”upptäckta” . Från detta till händelsen med den förbjudna va tusan de va nu för nåt. De e så mycket som vart förbjudet och mera e de i dag. Hej!

1 kommentar

  • Haha, nu känns det bra igen. Det lilla räcker. Jag vågar inte förlita mig på en telepatisk kontakt men det något mer påtagliga internetet duger.

    Det där med USB-minnet var på gränsen till mirakel. Mirakel är ofta hårt och precist arbete, prccis det du gjorde därute på parkeringsplatsen.

    av Lise 13 april, 2010 kl 12:09

Kommentera