KAN MAN ÄLSKA DEM ?
fredag, 12 februari, 2010 av John Arthur EkebertMina olycksbröder dom är många, väldigt många.
Men alla bröder som mej var med från början e döda, de finnas ingen kvar.
Kanske en spillra som e instängd på ett gammalt mentalsjukhus finnas kvar?
Jo där finns någon kvar.
När jag kom tillbaka till min hemstad med bruten arm strandsatt efter ett kortare liv med gatufolket i Italien var mycket likt.
Den skillnaden ja bla reagerade på var att som de såg ut hade hachfolket dragit sig tillbaka men amfetaminet känns som de ökat tjugo gånger om!!!
Olycksbröderna är många, allt för många och där finnes folk som inte vet vad dom gör!
Jag en röst från ”Plattan” blir rånad med jämna mellanrum.
Olycksbröder som inte vet att den rösten finns. Kan jag då börja hata? hämnas ge igen för spillda droppar, spilltid?
Nej! Jag låter saken vara! de som river så river endast sig själv!
Stackars bröder vem vill dom hjälpa?
En försäljare sa en gång till mej:
”ja har sålt tidningen i snart 10 år men ingen jag mött har erbjudit mej en sängplats” -slut citat.
Va ska man säga? Vrida sig om ta ett varv till? Nä! ibland önskar ja blunda eller bara försvinna,
bli en av mängden i alla fall.
Ja vet att den stora massan kan tänka så att ”ja vet var ja har men vet inte var jag får”
En trygg tanke? Skall ja haka på…

Johnny,
av Ulla 12 februari, 2010 kl 20:31Du är klok. ”Spilltid” och hat leder ingen vart. Man behöver inte acceptera en synd men man ska vara tacksam så länge man har förmågan att förlåta syndaren (det har Du).
Allt gott till Dig och Lise!