I BRIST DÄRPÅ…
måndag, 2 november, 2009 by John Arthur Ekebert
Har du också bestäm dej göra viss sak och när timglaset runnit klart drar du på det? Sådant kan man drabbas av, ja i alla fall. Just i skrivande stund befinner jag mej i den våndan! Hjälp mej ropar det från ingenstans! Vem vet inte ja vem vet inte du.
Kliandet på hud axellerar den med i negativ stapel. Livet e tungt och bördan klamrar sig från nu alla håll.
Min “självmedecinering” spårar ut! Antingen har ja inget eller så blir det titt som tätt feldosering samt att kvalitén på renheten även sorter felar.
Kvällens gnällare fortsätter:
Min tanke- om vi nu tar det första som odågan tänker på-. Miljöombytet som ja planerat skulle ske idag har än ej blitt av, här ligger jag i känslan feberfrossa och i stort sätt kliar det från huvud ned till fötterna. Det finns inget längre som hejdar klådan och jag blir inte klok på alla läkarbesök, det sista idag. Mycket otrevligt fysiskt och nu börjar psyket ta mer o mer stryk. Om jag nu skyller på min egna självmedecineringsrecept som felar så att säga är orsaken till att jag psykiskt icke orkat packa och sortera alla mina skrivelser eller vikt in tvätten som sedan över dygnet bara ligger i en hög på golvet! Ja tror ja me lägger mej där! Det finns tydligen “dolda krafter” som gör allt i dens makt att jag och Lise skall gå skilda vägar! Det är nämligen så här:
Nåt gör att jag representerar det onda det farliga det som man ska hålla sig så långt från som möjligt! Mer kan jag inte säga i detta om jag inte är ute efter att skada vilket jag inte är. Jag är ute efter att försöka behålla ärligheten i mej och vara en individ som folk kan lita på inte förstöra! Men det är tydligen någonting med mej som gör att jag får en känsla av att jag är avskyvärd! Allt går igen! Besvikelser nederlag död och förintelse
Döda i förtid är alla som betytt någonting för mej. Mina barn rövade fd svärföräldrarna bort! Man kan inte tro detta är sant men de e det. Alla mina vänner som stått mej närmast i livets alla hörn har dött en besynnerlig död! Ja så är det, osannolikt! Har blivit hatad och beskylld både för det ena och det andra. Visst! Detta är ju inte fullkomligt tagit ur luften men snudd på.
Ofta är det så att antingen hatar man mej eller så tar man mej till sig så jävla nära så ja vet inte vad.
Nåt ovanligt nåt udda! Vem bär?
Alla!
Som en dag, alla de e så olika.
Du och jag vännen och dom
Alla vi strävar!
Ensamma?

Kommentera