LADDAT BLANDAT FRYSER RYSER.
måndag, 28 september, 2009 by John Arthur EkebertÄnnu en dag ännu brinner energin i allt fastän man fryser i förkylninmgs symptom och hudasjukdomen består som en växande art! De där med rysningen då? Jo förstår ni de va så här…
I slutet av veckan besökte jag mitt underbara ”Tullen” Alltså Hornstull där mitt Tanto börjar ned vid bänkarna precis bakom de där ni vet stora bygget granne med Liljeholmsbron: Fullsatt å mer där till. Det innebär ”Gäster” några som liksom kanske dyker opp nångång. Bland dom fanns också mina vänner. Bemötandet ja fick va en rysning! Nenna med ny kille, Hassan, med fler. De flesta bänknötare va ju givetvis där! Solen sken och ja hade Spelmaskinen i nyinköpt cace, ersättningsguran alltså. Johnny Bråttom sa ” jag ger dej ett Gittarband med superfina stålnitar, har precis flyttat in till tjejen, har massa saker i kartonger! ” Å ! bussigt!. Kramkalas av icke denna värld till höger å vänster! Sedan kom beskedet… Tullens Inger har lämnat in, det var i början av veckan. Ja tänkte… – de har ju gått några dagar och sorg bytts ut till den där sanna glädjen- jag lånade ut gittaren först till Roffeblues. Åå ja säger bara det! Stick och brinn alla skånebluesfolk Vi harRoffe! Plötsligt dök en okänd upp!!! slet guran ur handen på Roffe! Vi, ja å Bråttom såg!!! va framme hos jätten på sekunden som förövrigt var en kåkfarare, slet den tillbaka och gav honom en verbal ramsa tills han blev den gris han var och den okände drog iväg som en skrämd vildkatt! Gav den vidare till staven, han bjöd upp medans Roffe muttra något om att han slet den ur hand på mej. Convaljen tog över, en gammal överlevande Hippie. Han drog några av sina klassiker sedan va de dags för mej att gå! Här i tullen e de tammafan ingen som rår på oss och mej! här backas det upp här får man styrka i sammanhållningens tecken. Tänkte vidare på Inger den tuffa bruden, henne träffade ja ju i början av veckan, var det samma dag hon dog? Minns hon sa…” Jag orkar inenting känner mej lite sjuk ” Du var inte lite dålig Inger ! Du var ju döende. Men så sa Inger, Så sa hon då vi sågs och med någon förunderlig ton. Minns ja stanna kvar och såg på henne lite extra, inget mer med det då men nu förstår jag. Hoppas du mår bättre nu Inger! och att någon tar hand om din hund! Vi syns Inger, din tuffing!
De e lunch på triaden, drar iväg på uppdrag sen Har i helgen ängnat mej åt ren ”att bry sig om ” bygga samman själar i den Harmoniska byn som ja kommer rapportera mer från, snart. De var härligt att sovaborta! och omvårdnaden Hua säger ja bara!
HEJ HOPP STOCKHOLM.
Omvårdnad? existerar det ordet tro………
av Michelin 28 september, 2009 kl 12:58Vad får man för hjälp om man inte har tak över huvudet idag?
Finns det verkligen någon hjälp att få, eller är det helt kört?
Folk inom politiken försöker bara: sudda sudda bort din sura min.. jag menar förstås att man suddar bort att den verklighet som ändå finns och att det finns faktiskt dom som inte har tak över huvudet, hur mycket man än vill negligera det……
Finns lokaler att tillgå? sova i ? mötesplatser m.m.?
Blir upprörd bara jag tänker på att verkligheten är så hemsk……
Först ställer vi oss bakom att människor fråntas sina rättigheter genom att inte agera i tid. (”Rätten till bostad”) Därefter, när rättigheterna är fråntagna människorna skapar vi som har våra rättigheter kvar verksamheter. Dessa verksamheter fungerar som en plattform från vilken de ”rättfärdiga” kan tjäna pengar åt sig själva.
Nej, det är klart att ingen gör om man påstår det, men visst är det konstigt att de cirka 900 verksamheter vi har i Sverige för att hjälpa hemlösa med sina 10 000 tals avlönade ”hemlösahjälpare” inte påtalar att det dessa ska åstadkomma inte fungerar. Nämligen att föra människor tillbaka till ett tryggt hem.
När man ska bygga ett hus och det inte finns plankor, då säger man väl till? Om du ska sy ihop en människa efter en operation och det inte finns någon tråd att sy ihop med, då säger man också ifrån. Men inte i frågan om att hjälpa hemlösa till ett tryggt eget hem.
Hur ofta är det som människor kommer tillbaka till ett hem med hjälp av socialtjänsten och alla frivilligorganisationer som jobbar med hemlösa?
De som står och jobbar närmast de utsatta människorna är de enda som kan påtala felet. Men idag verkar det snarare som att ”hjälparna” står längst ifrån att vilja lösa frågan.
Det måste vara allas vårt ansvar att tala om när vårt arbete inte fungerar.
Rolf Nilsson
av Rolf Nilsson 28 september, 2009 kl 20:39Föreningen Stockholms hemlösa