Hemlös – Med egen blogg

Avslagen  inte nedslagen trött ändå pigg och fortfarande nyfiken på vad? Tjejer såklart men de e som de e fastän solen skiner. Var på Döbelnsgatan 52 en av dom sista gångerna härom dagen (tidningsredaktionen flyttar till Zinken nu). När ärendet var klart där tog jag en promenad till Observatorielunden och dess underbara utsikt som ger kraft, skingrar oroliga tankar samt skapar nytt av vad?                                                                       De vet man aldrig! vem bestämmer det?                                                                       På väg senare till vet inte vad så gick jag vilse. Hamnade vid Zabbats sjukhem eller så. Plötsligt såg jag ett underbart superestetiskt akvarellblock från så klart då Frankrike.                                                                                                Gick in i butiken som där porlade av papper mycket fint upplagt.               Mina tankar gick till min första riktiga konstnärsbutik  näst efter Masters nämligen butiken Papper för konstnärer ägd av Eva Öqvist.                              En kvinna kikade fram mellan pappershyllor och frågade mej om hon kanske kunnde vara till hjälp.                                                                                 Jag kippade efter luft tappade saliv på handtryckta ark och mummlade något om akvarellcollage samtidigt sa min röst - detta påminner om ”Papper för konstnärer” Hon svara men det är ju här!

Tänk vad tiden ibland tar bort en bit av vägen.                                               Räknar på ett ungefär att mitt ”chemalagda diciplinerade konstnärskariär börja så tidigt men ändå sent som för 24 år sedan. Då skickade jag efter rullvis av de Franska lumpappret Atches 300g. 10 meter i var rulle a 1,5m. Stod ofta upp med ett par kv meter papper på golvytan och forserade på färg i parti o minut! Jävla va ja körde några år.                                                     Men de tröttnade ja på när Galleristen plötsligt ville börja göra Littografier av vissa alster. Men den metoden hon presenterade för mej var icke riktigt grafiskt. Morsning å godby! Håvade omgående hem resterande verk      Tiden som bildkonstnär tog timeout och de ja bildade vidare på var familj hus och bil. Gräsklippar icke som sneglande grannen hus färg världen aldrig skådat. Beetende som fick kvarteret att tappa andan. Sen tröttnade ja på det och gick ut i skogen…

ps– När ja berättat om detta i butiken jag var i Alltså Papper för Konstnärer och förklarat att jag var fattig men rik ändå på inspiration att starta upp en serie Akvarellcollage fick ja av den nya ägaren – alltså den trevliga Lady som där kikade fram- papper av högta kvalite! Min lycka är den  fullkomliga så ja e ledsen! Har inte utrymme mer denna dag just på denna dyna för baken så nu förflyger jag in i kammaren tillika kontor samt atelje         Hejhopp Stockholm