I nya tiden 3.
måndag, 18 maj, 2009 by John Arthur EkebertNedlandning inflygning över. Vardagen är här och slentrian och trams av allehanda sort förblir tabu. Rättning i ledet om ja får be!
Plötsligt utan förvarning kliver en Joker på i full mundering. Smärt och vackert samlad. Vinner hans kuse idag?
Förmodligen.
Jag är inte beläst men rest, har du läst när jag rest och bänt på en planka. Är på Tunnelbanan när hon med rösten är där igen -SEX VAGNS- säger hon. Hennes röst inspirerar och en text födds ”Under, underifrån”
Den handlar om att jag tittar upp från golvet genom parketgolvet och när endast huvudet kikar upp förvånat ser sig om ut över denna stora lokal där den dämpande belysningen harmoniserar med sorlet från massan sitter bredbiten i min hand. Får se vad det blir av med den men spännande ska det bli.
Hennes syster som var yngre endast 95 hade aldrig haft en man. fyra gånger om året reste lillasystern till en vännina på okänd ort, ingen visste något annat men för byfolket var det fullkomligt naturligt att hon tog ledigt från riket.
En dag när jag var ute på deras mark ock letade oupptäckta gravfält vilket fanns lite varstans om man hade öga för det hittade jag en beskrivning till en gård längre in i Småland. En lapp noga ihopvikt och det såg ut som om den hade förlöpigt från någons ficka. Där stod systerns namn alltså var det hennes, hmmm? Varför? Har hon gått ut hit för att memorera vägbeskrivningen till denna gård för att sedan göra sig av med brevet. Kartan var handgjord och det fanns små noteringar som jag uppfattade som tecken åt någon som var hemma här. ”Den förvridna eken” ”uttorkade streckan vid ån” ”Mjölaren” ”Hemma vid Kvarn”. Kvarn? Var det deras kvarn som menades? Där bodde ju förr han som kallades för Mjölaren. När jag knallade upp till huvudbyggnaderna igen såg jag endast rumpan på d,ä. Och det där förbannande knarandet från någon dörr alltid när jag kom upp till gården bakvägen genom trädgårdslandet.

Kommentera