Den tyngsta bördan.

fredag, 27 februari, 2009 by John Arthur Ekebert

Inte är det att jag är ensam det vänjer man sig med. Alltså jag menar att genom ett hoppande  mellan samhällsklasserna så tappas dom mest trogna sociala kontakterna för eller senare. Den enda som tycks va kvar för den lycklige på min idag plattform har jag märkt kan va en gammel-morsa. I mitt fall avled mina föräldrar när ja va i tjugoårsåldern. Så ser vi från en högre samhällsplatta! Då losar man den där kära vänskapen som ibland kan finnas på typ ”Parkbänk ute eller inne” (Bänken kan ju även vara hemma alltså inne). Nä!  Det tyngsta är att dumpa sina saker pga tyngdlagen. sist vann tyngdlagen av mej ett hoppfältbart notställ sommarkläderna skor arbetskopior till Krigsmaskinen windows bruksböcker , ja mer därtill. JA E VAN JA E TUFFARE ÄN NI TROR men ja e inte Kung över lagen eller beslutsfattaren som bestämmer: Vi ordnar en Stad av skåp till dom som har titel bostadslös, ja dom där ni vet som bara ute går omkring, vi slår till nu här och idag! BYGGER SKÅP.

Kommentera