Hemlös – Med egen blogg

Hej!

Jag har inte skrivit på bloggen på länge. Det beror mycket på att jag inte kännt någon större intimitet med den värld jag lever i just nu. Man kan säga att det är en förlängning på det jag skrev om mina studier för ett tag sen. Det om att leva på endast havregrynsgröt och inget mer för att få göra det jag tycker bäst om, d.v.s. att läsa och lära mig mer och mer. Jag måste tyvärr säga att jag tillslut blev tvungen att böja mig för systemet och avsluta mina studier, och det trots att jag hade så kort tid kvar till att få börja på universitetet och äntligen få börja studera på allvar. Jag säger tvungen, inte så att jag blivit nekad inträde till några kurser eler att någon stoppat upp en 12/70 (ett hagel gevär) under näsan på mig och tvingat mig att sluta, utan för att jag inte känner att jag p.g.a. att offra min ekonomiska status, (om man nu kan kalla det status) har den minsta tillit till att det ska förbättra min situation alls aven om jag nu skulle svälta mig igenom den här utbildningen.

Jag är absoulut inte den som ger upp i första taget, och jag letar fortfarande efter möjligheter att kunna komma igennom den utbildning jag vill ha, men med tanke på min bakgrund så kommer det bara ge mig en viss överhand över andra med min bakgrund, och det räcker inte långt! Jag har nu levt på 1500kr under existens minimum i snart 3 år. D.v.s 13-1500 i månaden efter hyra – Sl-kort, och jag är 43år. Jag kommer alltså aldrig, hur mycket jag än studerar att kunna komma upp i en existensminimumlön. Det har förvisso inte det som har varit min motor när jag har pluggat heller, men det är en ordentlig broms att veta att jag skulle kunna plugga och komma längre och leva bättre om jag gjör det själv hemma på socialbidrag. Eller så kunde jag få ännu högre levnadsstandard om jag helt enkelt förtidspensioneras, för då kan jag både flytta utomlands och plugga (och där skulle jag dessutom kunna praltisera min spanska mer), för jag kommer ändå inte komma in på någon arbetsmarknad som synen är på oss som,.. vad ska vi kalla det?.. Fick en dålig start i livet!?

Hur negativt ni/några som läser det här än tycker att det låter, så ska ni se den possitiva sidan av det. För många år sen nu så känade jag mer pengar än de flesta högavlönade i det här landet, och då menar jag högthögavlönade, och det var ju naturligtvis på kriminellt ”arbete”, men hur det än är nu, så kommer jag ändå hellre att käka havregrynsgröt än att leva så. När man lever som t.ex. jag gjorde så var pengarna värda så lite att jag inte fick mer för 10 000kr då, än jag får för hundra spänn nu. Men dilemat ligger ju i att jag inte egentligen vet om jag lever ett fattigt skitliv i onödan… Eller inte!?

Japp. Det var dagens fundering! Ha en toppendag och låt solen skina på er medans den är uppe!!