Hemlös – Med egen blogg

Jag vore tacksam om jag slapp dina och Jonnys kommentarer på mina kommentarsfällt. Av erfarenhet så vet jag att det är något jag gjort som ni är förbannat avundsjuka på eller också har ni gjort något jävligt fult emot mig. Ge fan i att skriva en massa elakt och oförskämt skit, där det inte hör hemma.
Ulrika

Lasse det är inte så att jag vägrar gå på sos. Om det bara var det som krävdes att man ska gå dit så visst fan kan jag gå på sos om det är så enkelt. Men jag har aldrig fått någon hjälp av dem när jag behövt. jag missunnar ingen annan någonting. fast jag har väl rätt att tycka att saker kan vara orättvisa. och framför allt inte Anja henne missunnar jag ingen ting hon behövde säkert den där lägenheten. Jag skulle också behöva en lägenhet men jag får bo en månad i taget och hoppas på att jag kan betala hyran för att bo i min egen husvagn. Jag skulle vara jättelycklig om jag bara fick hjälp till hyran.
förresten så tycker inte jag du behöver ta åt dig av det jag skrev personligen. var glad att du tillhör dom som fortfarande får bo i lägenhet. Och du be om ursäkt det tänker jag inte göra. för jag har rätt att tycka att det är orättvist att en del behandlas så helt annorlunda än andra. För det är förjävla orättvist. Och du är faktist en av dom som känner till mitt fall mer än andra då borde du förstå varför jag inte går på sos just nu. Hör du hört talas om att det slängs ut en jävla massa pengar varje år på forskning på narkomaner preparat av olika slag. Sen bedrivs det beteende forskning och det ingår inte i planen att jag ska ha nått bidrag eller hjälp. fast det där har jag förklarat för dig en gång och det räcker.

Jag har glömt att tala om för dig att jag tyckte programet Betraktarna på Tendens. Var mycket bra ihopsatt och det är många som lyssnar på P1.
Jag tycker också det borde vara fler journalister som ägnade sig åt att visa människor i samhället, vart det är på väg.
Jag har fått mycket beröm för det men det var du som gjorde det. Mycket bra. Tack!
Ulrika G-son

Tack för de mycket fina resentioner (om man nu kan uttrycka det så). Vad det gäller min artikel i tidningen. Det är det enda jag skrivit, som jag inte fått höra att det var bra. Inte utav någon. Fast själv tycker jag att jag fick ihop det hyffsat. Skönt att höra av någon annan. Åter igen Tack!
Ulrika

Varför har ingen av er som bloggar kommenterat mitt inlägg där rubriken är till alla er som bloggar. Har ni inget intresse för vad era medarbetare skriver om?
Ursäkta mig men jag tycker de flesta av er ska gå hem och skriva en dagbok eller varför inte en självbiografi. Ni har ju redan gott om material till detta.
Eller är det så illa som en jurist sa till mig för några år sedan att jag ska sänka min nivå då jag tilltalar ”normalt” folk. Jag fattade inte ett dugg av vad han menade när han sa att glöm aldrig bort att de flesta inte är mer än 10år gamla och vissa bara 6år. Fast det finns undantag, dom märker du snart vilka det är. Det är när någon har nått du tycker är interisant eller har nått nytt att komma med. Fast glöm inte max 10år. Det är ca fyra år sedan han sa det till mig. Så jag är väl lite trög jag också då det tar fyra år innan poletten ramlat ner. Bättre sent än aldrig. Hej då alla 6-10 åringar. Finns det någon utav Sit. Sthlms bloggare som snart fyller 11 så hör av er. Om ni läst detta då vet ni vilka jag söker.

Jag måste säga att även jag blev glad över att du fortfarande hänger med.
Jag tycker inte längre att du är en elak kärring. Jag ställde upp på intervjun. Mycket trevlig reporter den går på P1 nu kl 11.00 ”Tendens” heter programmet. Kanske lite sent då det endast är en kvart dit. Jag lovar att jag senast imorgon, ska ta fram adressen där man kan lyssna på intervjun på nätet.
Ulrika

Känner att det är dags att tycka lite igen. det var ett tag sedan jag var inne på bloggen, detta för att jag har en hel del att göra, hur mycket som helst igentligen. rättare sagt har det legat i utkastet allt för länge.
Jag har också en massa åsikter, för hur skulle man kunna låta bli att reagera på olika saker.
Vad som fick mig till att känna att detta måste jag bara skriva på bloggen. Det var i förra veckan, en kompis till mig talar om att det finns något som heter brukarföreningen, där det delas ut nya sprutor och kanyler till narkomaner. Han skriver upp adressen på en lapp till mig och berättar samtidigt att gatan ligger i slakthusområdet. Då jag ser att gatuadressen heter Livdjursvägen. Då blir jag uppriktigt förbannad, frågar fem till sex stycken av mina bekanta vad de tycker. Döm om min förvåning då ingen förstår vad jag menar.
Tänk om det var djuren som bestämmde och hade ett område de slaktade människor i. (Inte för jag tror de skulle tänka en tanke åt det hållet). Om så skulle vara fallet, skulle troligen gatan heta Människoslaktgatan.
Är det någon mer som tycker att jag överreagerar eller inte alls förstår vad jag menar. Då hade jag ifall jag hade haft råd planerat en kurs i det nödvändigaste en person behöver veta. Förresten glöm det jag tror jag ska lägga min energi på det som är värt det och låta dom mindre vetande förbli mindre. . . . . . osv
Ulrika