Ledig: Krönikör tillika Fotograf och Skribent finnes! maila: ekebert@live.se   Hoppbilden klippte Dan av härom, medans han surrade i telefon  http://dunderdan.se

Tack för att ni läst min blogg! Detta är den sista rapporten. Nu har jag slutat skriva och går vidare på vägen mot Märfimlonbrimdrolmi.

Jag har hört att Det Kufiska Perspektivet har ett fönster där och andra möjligheter. Figuren rekommenderade Överlevnadskonstnären med rätt att skapa, att helt enkelt följa med dit.

Såå… ha de bäst! Kram alla! Nu drar jag! HEJHOPPSTOCKHOLM

BILD: självporträtt

NÄCK OCH NAKEN

FRÅGAREN: ” Va har du gjort människa? Ligger du naken och skriker vitt o brett om allt och alla, sånt där du vet!”

SVARAREN: ”Tjaa, de händer väl att jag sagt ett och annat sanningsenligt ord!”

”Varför det? Varför det?

Det är lättare att vara ärlig än att överdriva eller ljuga. Då är det lättare att nästa gång det behövs, upprepa ett ämne/åsikt!

Säg, är jag inte ganska naken på bloggen? Jo, det är du, ja, de är du!

Nästan. Jag talar inte om vad jag har för färg på skinkornas boxer. Eller förressten, gör jag det? Inte omöjligt, så naken jag är. Hmm? de gör jag inte nu heller, för jag har ju inga på mej! Men, vad vet du om mej egentligen? Vad vet jag om dej? Är det viktigt att du får veta vem jag är? Är det viktigt att vi får veta vem du är? Jag tror det. Att två världar möts. Bygga broar tycker jag är spännande, viktigt, roligt.

Jag tror att det är mer tyngd i det man skriver om man skriver just om där man befinner sig istället för att posera genom att kopiera det man läser om och lägga ut den kopian. Dessutom komma med ett förslag till förändring. Men vad brukar ja nu ha för kalsonger på mej? Förhelvete! De e inte kalsonger jag menar eller vara fysisk naken fattar ni väl! De är bara symbolik, ibland poesi.

Att jag skriker ibland, ”jävla system, jävla stela människor, lurade och förtryckta, titta på mej.” Är ett grepp från urtidernas kulturinformationsflöde: Att skaka om, överaska och fånga.

Du vet att jag är eller vart en uppkäftig sprutnarkoman, en aktiv sådan också, de har ja inte humlat med. Du har en bild av mej, av oss. Den bilden jag bland annat visar är att en utsatt människa, dels kan utvecklas, dels åsdakomma resultat som är positiva. Vad som sker i olika former på gatan och hur människor ser på oss. Skrivandet har även blivit en positiv medicin för själen. Viktiga samhällsuppdrag. Många fina vänner. Förståelse för det politiska spelet och det har varit intressant. När jag stött på människor på gatan – jag tycker nämligen om plötsliga möten – händer det då och då att personen säger: ”Hmm? ja den bloggen har jag hört talas om” Eller ”Den har jag läst” Det har hänt några gånger också att okända människor ger mej deras uppmärksamhet och så berättar dom att dom följer läsandet!

Är det inte fantastiskt så säg! En utslagen som skriver på nätet och det visar sig att många läser och tycker om det skrivna. Fett! som de yngre säger. De är många i 20-årsåldern som diggar skrivandet, säger: ”Du är grym” Skit va styrkan växer då och lusten att leva kvar blommar i mej.

Det drar ihop sig till finväder. Folk är glada, harmonin stärks och kommer fram lagom till vårfikat. Cyklar ordningsställs, vägar grävs upp i en takt som ja tror ja aldrig skådat och ja min lilla sprätt blev bjuden på ”Stekarlunch” på Gondolen med kaffe i myssoffan som efterrätt igår samt träffade TT tidningarnas telegrambyrå och som grädden på moset fyllde 55 år! De ni me smör på eller hur fröken ur! Oki doki dakki diki. Kalas figurativa figurer i kalasform. Klockan slår och Figuren är snart ute på ett nytt uppdrag men han dyker väl fram lagom till läggdags. Imorgon knyts säcken ihop!

HEJHOPPSTOCKHOLM som i vanlig ordning står för att det finns ett hopp om vår storstad trots allt.

 SJÄLVPORTRÄTT:

MATCHEN

 Figuren, en av mina tryggaste vänner igår och imorgon, ville absolut gå en tripp på globen, se en hockeymatch. Sagt o gjort, vi köpte plåtar för ett si där tvåtusen spänn, finalspelet förfan! När vi skulle visa upp biljetterna, visade det sig att entrepappret var falsade i falskt ekpapper. Kom sa Figuren och vi gick in på en av toaletterna utanför. På muggen tog Figuren fram en kofot och bröt upp golvet i vanlig ordning, den rackaren! ”Kom sa han! Och vi liksom, då alltså, halade in oss, nästan halkade genom ett avloppsystem! in på Globen, svibb! Satt oss på vippläktaren med varsin påse godis, mums mums! Efter förste per stod det noll lik. Vart tog Figuren vägen? Skit! Ja kastade handen i fickan, pumpade ut kikaren och glodde på Figuren som tammefan satt gömd bakom ett av målen, vårt lagmål. Va i hela friden gjorde han där? Hmm? aha! Han satt med en tving, och böjde ner ribban några centimeter i stöten, så vårt mål blev inte lik så stor. Vad smart han är. Nu såg Figuren att jag stirra på honom, då försvann han. Varför han, varför han? Flög djävulen i honom?

Matchen började igen men Figuren var borta, punkt Slut, 10-0 till oss! Ja gick hem, knöt ihop mej och en säck fylld med nattläkerol. I gryningen kommer DN pang in i fyrkantens dörr. Kaffekok pyr! radionsurr surr! DN läs! Slår upp DN-Sthlm, läser rubriken ”Östermalmsterrorist slog till mot hundägarna” Ett ovanligt brott begicks i natt av en mycket liten och spinkig dvärg klädd i Hockeylandslagets nya matchtröja. Polisen: ”Okänd gärningsman som kan vara en minderåring. Sociala myndigheterna ser mycket alvarligt på det inträffande. Händelserna tycks ha börjat på Östermalmsgatan med att Herr Stekare von Flott befann sig ute med sin jättebamsehund. Helt plötsligt blir Herr von Flott, stekaren av klass, anfallen av denne mystiska människoliknande gestalt, som efter vittnes mål tydligen var overkligt otroligt snabb. Ägaren Flott: ”Jo jag hade glömt ta upp efter hunden, ja endast bara av en ren ärlig tillfällighet, ja ni förstår, hurmf… Då ser jag en smal ljussnabb skugga snabbt komma mot mig och som kastar! hundavföringen hårt och pricksäkert rakt i mitt ansikte, splafs säger det! Som det var djävulen själv. Rakt på mej! Hela ansiktet vart fullt av mycket bajs och det luktade såå vidrigt. När jag står där helt förlamad av attacken känner jag att något dras på mina kläder. Det var den andra bajshögen min hund fått stånkat ut högt i en stor hög, som denna äckliga terrorist smetade ner mej med. Söta Bamsehund är ju så stor så stor, så stor 100 kg väger min älskade lilla voffi voffi som alltid annars slickar hela mej Nu gjorde inte min söta lilla bamse, bamse hunden det.

DN fortsätter: Detta var bara början! Alla hundägare i natt som var ute med sina hundar och som det ser ut – men än finns det inga klara bevis, inga korvar i sikte – inte tog hand om avföringen blev attackerade. Polisen drar den slutsatsen att detta måste vart en invasion av pyttedvärgar eller möjligtvis en hel klase med barn eller okänd oberäknelig hypersnabb gärningsman förmodligen besläktad med allkajda. Detta djävulsliknande brott har vi ingen erfarenhet av, avslutar polisens presstalesman med.

Jag skrattade åt denna DN-artikel högt för mej själv. Tittade på klockan och de va dags att borsta tänderna. Går in i badrummet och gissa vem som ligger där och skumpar i ett skumbad? Jo Figuren! Han skrattar så de ekar och förunderlig klurig frågande säger: ”vem vann matchen! Vi vrider oss av skratt, säger hej till varandra för ja bör gå ner till Östemalmstorg. Hade ett möte där. Kommer ut och tittar mej omkring! Där på trottoaren ute ser jag inte än endaste hund. Genar via Humlegården och vad får jag se? Jo, hur många hundägare och hundar som helst och alla, precis alla går och krattar och städar skräp mm i parken. Alla har hundbajspåsar i handen och viftar med de svarta varma tunga påsarna och ler när någon råkade gå där förbi och stolt visar upp svartpåsen, baja bajs bajs säger dom sjungandes i falsett kärleksfullt till alla övriga medborgare istället för att vinka till alla glada människor som hädan och efter, alltid! kan beträda det gröna område som vi bör utan att utsättas att få hundskit på dojjorna.

Här befinner sig jag och Franki: http://frankaschberg.com/ i ateljén – en verkstad för konstnärer, artister, filmare, fotografer och klippare mitt i Södermalms hjärta. Här vilar vänskap, skämt och allvar i en strukturerad fri ordning. Alla små laboratorium i denna labyrint av vetenskapliga rum var för dagen fullsatta. Parallellt med vårt projekt arbetade Franki denna dager med en annan Johnny i något klipp-film arbete var det nu var. Fin fint fine excellente, allt funka till hundra, hur bra som helst. Till och med de vi filar på, de sista rycket här. Stöter och blöter vilka av de fucking tvåtusen bilderna som skola hängas ut på: http://www.gallerikontrast.se/ i utställningen: http://www.bildensrost.blogspot.se/ Premiärvisningen, alltså fernissadagen/Vernissage av Franska Vernis. Lack, har i Svenskan fått termen Vernissage - öppningsdagen för konstutställning. I begynnelsen var detta dagen före visning när konstnärerna applicerade ett sista fernissalager då tavlan var upphängd i utställningslokalen.

OBS: Annan mycket märklig iakttagelse att notera: Handledarna Oscar Poulsen, Frank Aschberg, Olivia Jeczmyk, Gallerist Mia klintewall Alla dessa som arbetat med projektet till och från, över ett år! med ”Bildens Röst” har icke fått sponsorpengar till ersättning för dem själva. Det ligger mycket arbete bakom ska ni veta. Att materialet blev sponsrat är som brukligt. Nu kan alltså vissa företag glänsa med sina namn: och ropa, ”Se så duktiga vi är!” Hahaha! Gratis reklam för en spottloska för fan! Mia sa att hon vid försäljning inte tar procent av försäljningen. Nu är frågan: Hur i hela friden jag kommer göra när jag får sälja mina alster från utställningen. I detta läge kan jag inte göra annat en att dela med mej. Jag drömde: Om jag säljer hela serien eller bra mycket så kommer jag gå på stan till mina vänner och fråga vad dom behöver exempelvis telefon, ett par byxor eller va fan som helst, så går vi och köper det. För det är tack vare gatans folk jag kunde fotografera på det viset som jag gjorde. E ni me!

HJÄRTLIGT VÄLKOMNA på Vernissage 5 maj klockan 12:00

FÖRE SJÖSLAGET

Jag och Figuren tog ledigt en eftermiddag. Vi tänkte gå på bio och se en bra film. Bion va stängd, så vi knallade in på banken för att jag skulle ta ut en sista hundralapp. Nåt var där inne, sedan minns jag ingenting mer än att jag han tänka: Dialekter i tablettform toppar oss, delikat vidare färd för oss. Bort, vi bor ingenstans, regn som piskar allt…

Bort ingenstans, bort, bort, bort! iiiii! Klia! hoooooiiii!

Hemma nu? klåda, klåda, klåda, bort! Borta? Nä!

Duscha, borsta, torka! Gott, gott, gott valborg förfan inte supa!

Aj, aj, aj! Tarmbakterier eller gulsot? Gulsot!

Lim…

Ja ber inte om, men beta mej nu för stearinslussar i skyn! asfågel! parasit! passa dej jävlig noga! du vet inte vem jag är! Ja lovar de smäller!

De mest jävliga, de mest äckligaste av allt är du! Nu KROSSAR jag dej -&_!- . _ .

Han reser sig? Titta? Han reser sig! Akta mej! Springer, snubblar!

Slå mej inte! Snälla du! slå mej inte!

Förvirrad ligger han där, platt ner igen och igen och igen!

Bort ingenstans, bort, bort, bort! iiiii! klia! hoooooiiii!…

EFTER SJÖSLAGET

Upp från ett hål i parkettgolvet kliver Figuren. Rullar ihop mattan till en cigarett och röker upp sig själv. Sedan säger han till mej: ”Johnny! Vet du va?” Nä, svarar jag. ”Jag är hungrig”….

—————————————————————————

Den här varianten för mej att skriva på ligger i Det Kufiska Perspektivets anda och går in under etiketten Dikter och poesi.

Här skrivs det ner direkt ett ord, en mening, ett äventyr utan så mycket som att ändra det endaste lilla. Det blir ett äventyr som sick sackar sig fram mellan tankar och livet, drömmar och verklighet. Ofta får jag mej ett gott skratt när jag läser genom stycket. Också ett sätt att skingra tankar. Prova får du se :)

EN LITEN MAN i EN STOR VÄRLD

Idag när jag gick ner till matsalen där vi femtiofem hemlösa missbrukare bor, alltså på stödboendet Lönnen, såg folk tysta ut. En gäst har avlidit av överdos på sin ledighet/permission. Ja titta mej omkring, vem död? jo nån va död, personalen sa: ”Det hör till sjukdomsbilden” Jag är härdad svara ja, men kände även, va fint med personalkompentens och fortsatte: ”en i månaden i åldern 30-55 år dör utav S-Sthlm försäljare varje månad” Nu tänker någon av er läsare, vet jag: Som man bäddar får man ligga.

BETÄNKSAMHETSTYCKE

Det var en man som under många år arbetat som övervakare åt en kille som klassades som ett hopplöst fall. Nu hade pojken åter hamnat i klammeriet och befanns sig i myndigheternas förvar. Mannen tänkte: Nä nu får det vara nog och sa det till pojken också. ”Jag skiter i dej nu! du bara gnäller att allt är så negativt, du har aldrig berättat något positivt. Kan du inte berätta något som var bra i din mörka uppväxt, som omväxling? Klarar du inte att klämma fram något positivt för en gångs skull så skiter jag i att stötta dej något mer!” Pojken vred lite fundersamt på sig. Han var i grund och botten en jättefin människa, det förstod dom flesta som samtalat med pojken. Så tittar killen på sin övervakare och säger: ”Jo, jag minns en positiv händelse från min uppväxt. Det var när pappa hade köpt en ny bil. Pappa frågade mej om jag ville följa med på en provtur.” Detta var det enda positiva grabben hade upplevt i sin uppväxt.

Har du kära läsare kanske något mer att berätta om något positivt från din uppväxt? De hade inte denna kille.

En annan skulle fylla femton år. Under kalaset när släkt och vänner kom, fick min lillebror fler presenter än mej själv. Hur skulle du ta det? Att när du fyller något så stort som 15 år får din lillebror mera uppmärksamhet än dej själv. Jag lovar dej att efter sådana här liknade erfarenheter kombinerat kanske med dåligt själförtroende, kraftig blyghet, stora svåra finnar, är det då underligt tror du, om du inte skulle känna en viss befrielse eller stor befrielse genom att lära dej stänga av genom att inta Alkohol eller droger?

En psykiatriker jag träffat hade uppmärksammat att många med lite udda efternamn dök upp igen efter tjugo år. Hon kollade lite mer noggrant och det visade sig att det ofta var barn till tidigare klient-patienter som hon behandlat.

En liten man i en stor värld avslutar med: Det finns vilsenhet i människor som det inte går att sätta ord på, för det blir för komplicerat för våra medvetanden. Ett missbruk, i vilken form som helst är inte självförvållat. Också detta med orättvisorna i samhället är fruktansvärda. På ena sidan fattiga, utsatta. På den andra, försäkrade och trygga. Heja Occupy världen över! En rörelse som vi än inte fattar vidden av.

Förressten! Vet du varför så många artister, musiker, konstnärer blir alkoholister eller knarkare?

Jasså inte det? Men jag vet…

LIVETS PLÄTT

Nu skriver jag som om jag skulle skriva i natten. Men det är kvälling, dagen, den va bra.

En sak, ibland bara ett ämne räcker, för det rinner bra. Om kroppen min rör sig i slowmotion så går min penna bara bättre, väldigt rent ja! rakt!

Men vart tog nu egentligen ämnet vägen? Äh, just nu hör det inte till sak!

Saken tar mej idag i famnen, jag går ensam fram, då kan det bli natt.

Tänk så lätt förbindelsen glider, från tanke till penna, hand.

Livet, lek! Säg det högt! Livet än lek! Livet bör vara än lek, ibland svår, ibland lätt.

När den är svår, då håller jag andan, är still tyst i tid.

Snart blir den lätt och jag springer, hoppar, flyger fram.

Mitt på breda gatan står ett hinder. Krossar det med min fart.

Fan va bra, jag har blitt.

Att stava…

—————————————————————————–

 Vanligt jag använt: det poetiska språket. Här ett lättförståeligt stycke jag började utforma på eftermiddagen igår och som jag bestämde mej att använda och skrev klart det på natten. Tanken till ett poetiskt kommer ofta under en dagsförflyttning, T-banan eller så men ofta dyker ett ämne upp när det är natt o ja lagt mej. Då går jag upp och noterar eller skriver klart ett stycke. Det handlar i grunden om att jag vill visa hur jag använder – hur du kan använda grepp för att inte fastna i problem. Jag tycker nämligen att jag ofta är en bra problemlösare och vill på detta sett dela med mej, genom poesin alltså. Min poesi är ibland tydliga ”sagor” i surrealism tecken därför att jag vill väcka tankar i läsaren och bjuda på ett skratt och visa att jag inte är främmande att ge mej in i det okända och att du också faktiskt kan göra det. Poesin är också ett sätt att ge läsaren inspiration och eftertänksamhet och vara underhållande, lite mystisk eller en tröst.  Bara i etiketten Dikter och poesi har jag förvrängt fakta.

FOTO: John Arthur Ekebert

(Kopia, mitt första inlägg.)

Hej hopp gott folk å fe! Nu e vi här med och är med! Häng på oss (mej) på en resa för sammförstånd, utbyte och sann glädje!

onsdag, 11 februari, 2009 by John Arthur Ekebert

Och vad är sann glädje? Är det när hjärtat blir extra varmt eller må hända slår några extra slag i harmoni med de nyupptäckta. Resan har börjat! var god ta plats medborgare från allehanda hörn

by John Arthur Ekebert kl 10:181 kommentar

• RAPPORT från BOTTENPLATTAN

1 kommentar

• Hej Johhny! ska bli kul att      läsa vad du skriver om!

av Jenny 11 februari, 2009 kl 10:28  (slut kopia)

——————————————————————–

Det blev en resa över tre år i vått och torrt på dryga tolvhundra sidor, femtonhundra kommentarer för dej och mej kära läsare. Förstakommentar skrev Webbredaktör Jenny Lindroth som jag även kallar SJ superjenny.

Nu kommer mitt ”finalspel” Finalen som pågår under en veckas tid inleds här imorgon med inlägg 1/7. Sistainlägg 7/7 skriver jag på kvällen, lördag den 5 maj (efter mitt vernissage). Jag värmer upp spelet med ett poetiskt stycke här nedan! Ha en bra lördag!

De e inte DEJ! ja tittar ner på!

Bara de noga planerade schemat ja tittar ner på.

Funderar, summerar, räknar till sju.

Hela dagar sju, som en vecka ju!

Sö, må, ti, on, to, fr. till min lördagsfinal, häng me!

Huxe fluxe sim salla bimm höjer ja huve opp i skyn!

Tittar mot framtiden ser en sol, livet på vägen, ro med mej här och nu en bit, njut, njut, njut!

Finalspelet kan börja!

Bäst av 7 matcher, en varje dag. Alla ska vinnas, å du! följ me nu!

Som den iakttagare jag är, ser jag att detta är det riktiga skolprovet, att supa för att umgås. Utbildningen började redan på dagis, i femårsåldern, att mingla med saftglasen på barnkalaset och spela vuxna som glatt låtsas inta den tunga drogen alkohol. Ingen tänker på att minst tre av tio av dessa studenter kommer få livslånga problem tack vare alkoholen, den tunga drogen. Tyngre än hasch som är mindre samhällsfarlig men som enligt vår jävla destruktiva lag som gör att individen blir straffad för narkotikabrott om det bara hittas ett endaste liten strimla spår av cannabis i kroppen, 3000 kr minst i böter. Tänker ni på det, att om spriten skulle kommit idag till oss skulle den klassas lika destruktivt som heroin.

27 april 2012, Klockan är inte ens 14:00 men våra framtidsmänniskor ni ser på bilden har redan börjat fyllna till. Varför? Jo i första hand endast för att den stora massans människor skall kunna andas ut och glömma denna djävulska samhällsstruktur för en kväll. Krysta fram ett vävbefinnande. Många av ungdomarna ser jag har slarvat med alkoholdrickandet och ciggaretrökandet fram tills nu. Men just nu blir dom fast i systemet för evigt.

Förressten! Om du önskar höja aromen i snusen din, tugga i dej ett par runda starka rädisor först.

foto-kopierad bild (förstorad detalj) från NICCAS HAMMARSTRÖMS fotografi årets bild

En annan har ju gått och rekat, rekognoscerat runt på gallerier inför min bildutställning på http://www.gallerikontrast.se/utstallningar/index.html  ”BILDENS RÖST” 5-20 maj –  hur medvinden runt detta kan blåsa ju, vad jag kan göra för att få ut det bästa positiva, från utställningen.

Så kom turen till utställningen årets bild där jag fastnade för frilansaren/ aftonbladets fotograf Niccas Hammarströms pojken på Uttöja som lyckats undkomma ondskan genom att klamra sig fast på berget http://www.pfk.se/arets-bild-2012-vinnarbilder/?pid=47 Ett kort ögonblick tänkte jag mej in i pojkens situation, skräcken, tankarna. De fysiska och psykiska läget. Ser hans ansikte och känner gråten komma och tänker grubblande ett varv till. Sedan får jag nog för stunden. Diskuterar bilden med någon. Går in ett varv till och knäpper en bild…